Värdet sitter inte i vad man gör

Vi lever i en värld där prestation har blivit valuta. Där att vara duktig nästan blivit ett mått på hur mycket man förtjänar, av kärlek, av vila, av respekt. Men vad händer då med vår själ, när vi tror att vi måste göra oss förtjänta av vårt värde? När vi springer genom dagarna som om varje andetag måste bevisas?

Sanningen är att ditt värde aldrig har bott i det du gör. Det har alltid bott i det du är.

Du är värdefull för att du existerar. Punkt. Du är värdefull när du skrattar, när du vilar eller när du bara är tyst. Du är värdefull även om du inte orkar, när du misslyckas eller när du inte får någonting gjort överhuvudtaget.

Vi har blivit fostrade att mäta oss själva i produktivitet, som om människovärde kan vägas i prestationer. Men själen mäter inte med linjal, den mäter i närvaro, i kärlek och i äkthet. Den mäter i tårar som tillåts falla, i ögonblick av stillhet och i det mod som krävs för att stanna upp och säga: “Jag räcker som jag är.”

Kanske är det just när du inte gör någonting alls, som du är som vackrast. När du sitter i morgonljuset med en kopp te och andas, när du lägger handen mot ditt hjärta och lyssnar eller när du låter världen snurra utan att du måste kontrollera den.

Du är inte här för att prestera dig genom livet, du är här för att uppleva det, känna det och andas det och ibland, bara ibland räcker det med att finnas. Så nästa gång rösten i dig viskar: “Du borde göra mer”, svara mjukt: “Mitt värde sitter inte i vad jag gör. Det vilar tryggt i den jag är.”