Själens eviga resa

Det finns en tråd som löper genom alla våra liv, en tråd som inte bryts, inte bleknar och inte försvinner. Den är din, den är själens och den följer dig oavsett om du vandrar i ljus eller genom tunga dimmor.

Själens resa är inte en rak väg, den är en cirkel, en spiral, ett levande landskap där du gång på gång möter dig själv i nya skepnader. I glädjen, i sorgen, i kärleken, i modet och i tystnaden och ibland i det du trodde var en återvändsgränd upptäcker du en portal, en öppning mellan det som var och det som kan bli.

Din själ bär minnen som kroppen glömt, den bär drömmar du inte vågat tänka, den bär en riktning du kanske inte förstår, men som du ändå känner som en svag puls i bröstet. Du vet, den där känslan av att, “Något kallar på mig, jag vet bara inte vad än.”

Det är själens språk, den viskar i intuitionen, den rör sig i dina drömmar, den blinkar i synkroniciteterna som dyker upp när du minst anar det. Den använder människor du möter för att visa dig bitar av dig själv.

På den eviga resan finns inga misstag, bara erfarenheter, inga förluster, bara förflyttningar. Inga avslut, bara nya kapitel i en berättelse som fortsätter långt efter det här livet.

Det du gör nu, de val du tar, de sår du läker och den kärlek du vågar öppna för, lägger vägen för nästa steg i din själs långa resa. Du är inte här för att vara perfekt, du är här för att utvecklas, förstå, minnas och vakna.

Och varje gång du följer hjärtats viskning, varje gång du lämnar något som inte längre bär dig och varje gång du väljer kärlek framför rädsla, då kliver du lite närmare din själs sanna riktning.