Rädslan som binder

Rädslan är en märklig följeslagare. Den säger sig vilja skydda oss, men i själva verket bygger den ofta murar som hindrar oss från att leva fullt ut. Vi kan känna rädsla för att misslyckas, för att bli avvisade, för att inte duga och istället för att ta steget framåt, låter vi oss bindas fast, i gamla tankar, gamla känslor och gamla mönster.

Rädslan är inte alltid högljudd. Ibland viskar den bara: ”Vänta lite till… Du är inte redo än.” Och vi lyssnar, trots att själen inom oss längtar efter frihet.

När vi börjar se rädslan för vad den är, en illusion, en skugga, kan vi också förstå att den inte behöver styra oss. Den binder bara så länge vi låter den göra det. Ljuset inom oss är alltid starkare, men vi måste våga möta mörkret för att upptäcka det.

Fråga dig själv: ” Vilken rädsla binder mig just nu? ” Och ännu viktigare “Vad väntar på mig när jag släpper taget?”

När vi vågar spräcka kedjorna, kliva genom rädslans dimma och välja modet, upptäcker vi att livet alltid har väntat på oss på andra sidan.