När påsken dundrar in. En spirituell reflektion i fjäder och ljus

Det finns något alldeles särskilt med när påsken dundrar in. Som om naturen själv skakar av sig den sista vinterdvalan, sträcker sig mot solen och ropar: “Nu börjar det på riktigt.”

Men påsken är inte bara fjädrar, godis och kycklingar som tindrar i butikshyllorna, det är också en tid för pånyttfödelse, för inre uppvaknande och för att släppa taget om det gamla.

Påskens energi, en bro mellan världar

I det spirituella året är påsken en tid då slöjorna mellan världarna känns tunnare. Det är en möjlighet att möta sitt inre barn, den gyllene själ man varit, innan världens förväntningar och sorger klädde oss i lager av försvar.

Det är nu våra guider viskar extra tydligt. De uppmanar oss att fråga: Vad vill du väcka till liv i dig själv? Vilken del av dig är redo att återuppstå?

Mormors viskningar i vinden

Min mormor brukade alltid säga att påsken var vårens trumslag. Hon hängde kvistar i fönstren, tände ljus i äggskal och viskade till blommorna att det var dags att vakna. Hon blandade gamla samiska seder med sin egen urkraft och i hennes händer kändes varje fjäder helig. När jag ser hur påsken lyfter oss ut från vintertystnaden känner jag hennes andedräkt i vinden.

Ett kärleksfullt bus från universum

I år kanske din påsk inte handlar om påskägg i plast eller jakt på godis. Kanske handlar den om att hitta de där bitarna av dig själv som du tappat bort i vardagens snurr. Om att våga drömma om nytt, älska djupare och skratta från magen.