Frid i tankestormen

Tankarna är en naturlig del av livet. De kommer och går, ibland stilla som en lätt bris och ibland stormande som kraftiga vindar. Problemen uppstår ofta när vi börjar tro att varje tanke är sann eller att vi måste agera på allt som dyker upp i vårt sinne.

En tanke är egentligen bara en tanke, den är inte du, den definierar inte ditt värde, din framtid eller vem du är som människa. Många av oss bär på självkritiska, oroliga eller dömande tankar, men det betyder inte att de beskriver verkligheten, det betyder bara att de passerar genom vårt medvetande.

Ett hjälpsamt sätt att förhålla sig till tankar  är att betrakta dem som moln på himlen. Vissa är ljusa och lätta, andra mörka och tunga, men oavsett hur de ser ut fortsätter de att röra sig. Himlen försöker inte hålla kvar dem eller kämpa emot dem, den låter dem passera.

Detsamma kan vi göra med våra tankar, istället för att fastna i varje oro eller följa varje negativ tanke kan vi stanna upp och observera. Vi kan fråga oss "är detta vekligen sant?" eller "hjälper denna tanke mig?" Ofta upptäcker vi att tanken förlorar sin kraft när vi slutar ge den all vår uppmärksamhet.

Ju mer vi övar på att observera våra tankar utan att döma dem, desto större inre frihet kan vi uppleva. Vi lär oss att vila i den del av oss som är stilla bakom alla tankar. Där finns ett lugn som inte påverkas av det tillfälliga bruset i sinnet.