Energimedvetenhet sett genom mormors ögon

Min mormor brukade säga att energierna berättar långt innan människan gör det. Hon rörde sig genom världen som om hon läste ett hemligt språk i vinden, i ljungen och i skuggorna mellan träden. För henne var energimedvetenhet inget verktyg och ingen teknik, det var en livsväv, ett sätt att leva i rytm med allt levande.

När hon tog min hand, när jag var liten och lade den mot marken sade hon: “Lyssna! Jorden talar alltid först.” I hennes värld var energier något självklart, lika påtaglig som kroppens puls eller eldens knaster. Hon lärde mig att varje människa bär ett fält runt sig, ett slags skiftande landskap av aura, där tankar, känslor och erfarenheter spelar som ljus och dimma och när vi blir medvetna om det fältet, då börjar vi leva mer sant och mer heligt.