När spådomen möter kärleken

Det händer ofta.
Att någon ringer, med rösten lite låg, kanske lite tveksam –
och säger:  Jag vill fråga om kärlek.

Och redan där…
vet jag att det är mer än en fråga om framtiden.
Det är en längtan som viskar.
En sorg som vill få ett svar.
En mjuk inre röst som äntligen får tala.

Kärlek – det ord som bär så mycket.
Inte bara drömmar och förhoppningar,
utan också den stilla, djupa längtan efter att få bli sedd,
känd, hållen… älskad. På riktigt.

När du frågar mig om kärlek,
är det ofta i precis rätt ögonblick.
Inget är en slump.
Något i dig har kallat – och jag lyssnar.
Inte bara med öronen,
utan med hela min närvaro, min intuition, mitt hjärta.

Ibland får jag se en kärlek som väntar.
En själ som redan är på väg in i ditt liv.
Och ibland, känner jag varför någon redan är där –
för att spegla något i dig,
hela det som ännu skaver,
eller hjälpa dig avsluta det som inte hör till längre.

Det händer att vi möts i detta liv för att färdigställa något från ett annat.
Att vi älskar inte för att stanna – utan för att förstå.
För att kunna släppa taget.

Men oavsett vad som visar sig i min känsla –
spådom är aldrig ett löfte.
Det är inte ett svar med punkt.
Det är ett samtal mellan själar.
En viskning från ditt inre,
en spegel från något högre.
Och ibland…
ett litet ljus som tänds längre fram i korridoren av din väg
och säger:

Du är på väg. Och kanske är det just frågan om du är värd detta,
som nu vill få sitt svar – i kärlekens egen tid.

För ibland är det inte tid att springa vidare.
Ibland är det tid att stanna.
Att vila i det du är,
och låta din egen kärlek få mogna.

Du behöver inte vänta för att leva.
Du behöver inte vara två för att känna kärlek.
Du kan börja nu.
Med dig.

För den vackraste gåvan är inte alltid när någon annan kommer –
utan hur du väljer att möta dem när de väl gör det.
Och viktigast av allt –
att du möter dig själv på vägen.

Så när du ringer mig och frågar om kärlek –
vet att jag hör dig.
Bakom varje ord.
Bakom varje suck.
Jag lyssnar inte bara till din fråga.
Jag lyssnar till ditt hjärta.

Och i det rummet…
är inget för litet.
Inget för sent.
Inget ovärt.

För kärlekens väg är inte alltid rak.
Men den är alltid din.

Namaste, Simone