När själar möts – och syftet viskar i vinden

Det händer något i oss när vissa människor kliver in i våra liv.
Det är inte alltid högljutt. Inte alltid tydligt. Men det känns.
En blick som dröjer sig kvar.
Ett samtal som landar i bröstkorgen.
En närvaro som påminner om något vi nästan glömt – en känsla, ett minne, en längtan.

Det är som om de bär nycklar till delar av oss själva.
De öppnar dörrar vi inte visste att vi låst.
Och utan att de kanske ens förstår det,
tänder de ett ljus i vårt inre rum.

Men inte alla möten är menade att vara för evigt.
En del själar kommer som vägvisare,
med syftet att röra vid oss – inte att stanna.

Och när syftet är uppfyllt, när deras närvaro har gett oss det vi behövde,
står vi där med en tyst fråga i bröstet:
Ska jag hålla fast – eller är det dags att släppa taget?

Det är ingen lätt plats att stå på.
För även om vi känner att något är färdigt,
kan rädslan för det okända dra i oss.
Tänk om det blir tomt? Tänk om jag ångrar mig?

Men just i den tomheten kan något nytt få blomma.
En frihet. En välsignelse.
En djupare förbindelse med oss själv

Att släppa taget är inte ett misslyckande – det är en kärleksfull handling. En akt av tillit.
En öppning för nästa kapitel. Och visst krävs det mod.
Mod att stå i sin sanning. Mod att säga nej när något inte längre lyfter.
Mod att lyssna på sin själ även när hjärtat viskar motsatsen. För mod ger styrka.

Det befriar oss från det som håller oss kvar i lägre energier,
och öppnar vägen för klarhet, frid och djupare självkärlek.

I spegeln ser vi inte bara vårt ansikte –
vi ser vårt svar.
Spegelbilden ljuger aldrig.
Den visar oss exakt var vi står, vad vi bär på, vem vi har blivit.

Och ibland…
är det just där vi möter vårt motstånd.

Inte i världen utanför –
utan i det vi inte vill se.
I det vi kämpar emot inom oss.  Motståndet är sällan en annan människa.  Det är rädslan att möta vårt eget ljus.  Det är skuggan som viskar att vi inte är redo –
när vår själ vet att vi alltid varit det.  Så nästa gång det ringer – i telefonen eller inombords –
när livet viskar genom ett möte, en känsla, en inre rörelse:
Lyssna.  Och när tiden är inne att välja:
Välj med ömhet. Välj med klarhet.
Både när du stannar – eller väljer att gå.