När kärleken är magin av respekt

Vi längtar efter den, söker den, öppnar oss för den.
Men det är inte alltid det vi kallar kärlek som får oss att blomma.
Det är inte alltid den som kommer med mest löften som bär längst.
För det som verkligen håller över tid –
det som bär dig genom skiftningar –
är kärlek med respekt.

När du ringer och frågar om kärlek,
hör jag ofta något djupare i rösten.
En viskning under orden:
“Kommer någon att se mig – verkligen se mig – som jag är?

Och då vill jag säga – från djupet av mitt hjärta:
Den kärlek du längtar efter, den finns.
Men först… får du själv stå kvar i ditt ljus.
Med din styrka, din sårbarhet, din inre sanning.
Det är där – just där – som du ska bli mött.
Och respekterad.

Kärlek ska vara som ett heligt rum.
Den ska ge dig energi – inte ta den.
Den ska vara en hand du kan hålla i när det skakar.
En närvaro som viskar i natten:
“Jag ser dig. Jag är kvar.”
Inte bara när du är stark,
utan även när du viskar i sprickorna.

Och ibland möter vi någon som känns som ett eko.
Någon som rör vid oss på ett sätt vi inte kan förklara.
Och kanske är det där – just där –
som något gammalt viskar.
En själ vi mött förut.
En historia som ännu inte var helt skriven.
För ibland träffar vi inte bara en ny person –
vi möter en gammal lärdom i en ny form.

Alla kärlekar är inte här för att stanna.
Men alla bär något. En kod. Ett budskap. Ett avslut.
Och när du förstår det…
kan du ta emot varje möte med större ögon –
inte bara hjärtats längtan,
utan själens vishet.

Den kärlek som varar är den där du får växa fritt.
Där glädjen dansar, men sorgen också får vila.
Där du inte behöver be om plats –
för platsen är redan din.

Så när vi spår om kärlek tillsammans,
lyssnar jag inte bara efter vem.
Jag lyssnar efter hur.
Hur känns det i kroppen? I hjärtat? I själen?
Blir du mer levande – eller mindre?

För den kärlek som verkligen lyfter dig…
den respekterar dig.
Den ger dig kraft,
den bär din inre eld vidare.
Och den ser ditt sanna jag –
även i skuggorna.

Affirmation:
Vad är det som gör att jag så naturligt drar till mig kärlek med respekt?
Vad är det som får mig att vila i min själ och välja det som stärker mig?

Så om du just nu står i väntan…
fråga inte bara när någon kommer.
Fråga också vad du är här för att lära.
För ibland är det precis därför någon dyker upp –
inte för att stanna,
utan för att tända ljuset i något som länge varit sovande.

Du är värd kärlek som bär.
Som bygger. Som håller – även i tystnad.
Du är värd magin i att bli älskad
precis där du står,
i din egen rytm, i din egen sanning.

 Och när det sker…
så vet du.
För det känns som något gammalt som helas.
Och något nytt – som äntligen får börja.

Namaste, Simone