Din kärlek är en källa

Det finns något jag märker gång på gång i våra samtal.
En ton i rösten, en längtan mellan raderna.
Något som glimmar till i det du berättar –
även om du kanske inte själv hinner sätta ord på det.

Och det är detta:

Kärlek föder kärlek.

Inte som en tanke i huvudet.
Utan som en levande kraft i hjärtat.
En stilla, varm energi som växer varje gång du vågar öppna dig
även efter det som gjort ont.

Ofta börjar det i det tysta.
En viskning. En inre bön:
“Jag vill älska. Jag vill bli älskad.
Jag vill känna att jag hör hemma i något äkta.

Och när du vågar ge den känslan plats,
när du tillåter dig att känna den fullt ut –
då sker något.
Inte alltid på ytan. Men inuti.
En skiftning i din energi, i ditt sätt att vara, i ditt sätt att andas.

För kärlek är inte bara något vi söker.
Det är något vi redan bär.
Och när vi börjar minnas det,
så strålar det ut i allt vi gör –
inte genom prestation, utan genom närvaro.
Och just den närvaron…
skapar ringar på vattnet.

Ibland börjar det med något så enkelt som vänlighet mot dig själv.
Att du stannar upp, andas och säger:
“ Jag ser dig. Jag vet varför det gör ont. Och jag lämnar dig inte. ”

Och då, i det ögonblicket,
är det som om något mjukt tänds inombords.
Inte tomhet längre.
Utan värme. Ömhet. En påminnelse om att du själv är kärlek.

Och vet du vad?
Det märks.
Det lyser i blicken. Hörs i rösten. Känns i hela ditt fält.
Universum känner det.
Människor omkring dig känner det.
Och du drar till dig det du själv blivit redo att ta emot.

För kärlek genererar kärlek.
Det du ger till dig själv –
speglar sig i allt omkring dig.

Det betyder inte att livet blir felfritt.
Men det betyder att du står stadigare i det du är.
För när du vet att kärleken börjar i dig –
kan ingen ta ifrån dig det du redan bär.

Afformation:
Vad är det som gör det så lätt för mig att både ge och ta emot kärlek?
Vad är det som får min energi att stråla av det jag själv längtar efter?

Låt frågorna landa i dig.
Låt dem öppna dörrar där tvivel en gång bott.
För varje gång du älskar, lyssnar, håller någon i ljuset –
så känner Universum igen dig.
Och svarar i samma ton.

Så fortsätt älska.
Fortsätt tro.
Fortsätt vara du –
med hjärtat öppet, även när det skälver.

För kärlek föder kärlek.
Och du är värd all den kärlek du har gett –
och så mycket mer.

Namaste, Simone