Att bryta själens kontrakt – och välja styrka, kärlek och fred

Kanske känner du det just nu.
Det där osynliga bandet som inte syns för världen, men som känns djupt i hjärtat.
En längtan som drar, ett mönster som upprepar sig.
En sorg som inte har något tydligt namn.
Eller en kärlek som inte riktigt bär.

Ibland är det som om vi fastnar i något som inte är helt vårt.
En energi, ett minne, ett förbund som vi inte fullt ut minns – men ändå bär.
Det kan vara ett av själens kontrakt. Ett löfte från en annan tid.
Och nu viskar något inifrån:
“Det är dags.”

Att bryta själens kontrakt är inte att överge någon –
det är att återvända till dig själv.
Det är att säga:
“Jag vill leva i fred och kärlek.
Jag vill vara fri i mig själv, och sann i min väg.”

Det börjar med att erkänna.
Att våga känna att något håller dig kvar – även om du inte kan förklara det med ord.
Du behöver inte förstå allt. Det räcker att du känner.

Och när du gör det, när du lyssnar till viskningen i ditt inre,
börjar något röra sig.
Du börjar kalla tillbaka din energi.
Bit för bit.
Som att samla hem ljusstrålar från platser du glömt att du lämnat dem på.
Som att viska till dig själv:
“Jag kan leva utan dig – och bli stark i mig själv.”

Det är här du börjar återta din kraft.
Din vilja. Din riktning.
Och den platsen… den är helig.

Det betyder inte att du måste förneka det som varit.
Tvärtom.
Du får tacka det.
Inte för att det alltid var vackert,
men för att det lärde dig något om din egen värdighet.

Och när du släpper, gör det varsamt.
Inte i ilska. Inte i besvikelse.
För det du bär i vrede fastnar i din egen kropp.
Det vänder sig mot dig som en spegel.
Så välj att släppa taget i fred.
För dig själv. För din energi. För din framtid.

Kanske vill du säga:
“Tack för det vi delat. Jag hedrar det som varit.
Jag friger oss båda i kärlek och respekt – inte i smärta.
Jag vill leva i fred och kärlek,
och jag väljer att inte bära det som inte längre är mitt.”

Och när du är redo – se bandet framför dig.
Känn det. Håll det i ditt sinne.
Och klipp det – mjukt men tydligt.
Kanske med ett svärd av ljus.
Kanske med händerna i stilla ceremoni.
Du vet vad du behöver.

Och när du gör det –
kalla på det som håller dig i trygghet.

Det kan vara dina andliga vägledare.
Det kan vara änglarna, Gud, Moder Jord, Buddha eller Universum –
det viktigaste är att du känner en trygghet och finner styrka i din tro.
Be det som är större än dig att hjälpa dig släppa, hela och stå kvar.
Du är inte ensam i detta.

Och sen…
bara stå där.
I det utrymme du har skapat.
Kanske kommer tårar.
Kanske lättnad.
Kanske tystnad.
Men det är inte tomt – det är plats.
En jordad, helig plats där du nu får ta din kraftfulla närvaro tillbaka.

Där du får säga:
“Jag väljer livet. Jag väljer kärlek.
Jag väljer fred – i mig, omkring mig, och i allt jag är.”

Att bryta själens kontrakt är att stå upp för dig själv på djupet.
Att kliva ur det gamla – inte för att förneka det,
utan för att du är värd något nytt.

Och det, min vän –
är början på något vackrare än du kanske kan se just nu.

Namaste, Simone