Klotblixten och dess gåtfulla natur

Inom modern paranormalforskning räknas klotblixt till de sällsyntaste och mest fascinerande atmosfäriska fenomenen. Företeelsen består av lysande klotformade objekt som uppträder under eller efter åskväder. Diametern varierar från en centimeter till en meter men ligger oftast mellan tio och trettio centimeter. Färgen kan vara orange, röd, gul, vit, blå eller grön. Varaktigheten är vanligen mellan en och tio sekunder men längre observationer förekommer. Klotet rör sig oftast horisontellt genom luften eller längs marken. Det kan passera genom fönster, väggar och stängda dörrar utan att skada material. Avslutningen sker antingen genom tyst upplösning eller genom våldsam explosion med svaveldoft. Aristoteles nämnde fenomenet redan på 300-talet före vår tid. Berömda incident inkluderar Widecombe-in-the-Moor år 1638. Georg Wilhelm Richmann blev första vetenskapsmannen som dog av klotblixt år 1753.

Sfäriskt ljus och Kugelblitz

Själva fenomenet klotblixt har varit dokumenterat sedan antikens tid genom otaliga rapporter. Inom modern paranormalt intar denna företeelse en plats som ett av vetenskapens gåtfullaste atmosfäriska fenomen. Beskrivningen är dock anmärkningsvärt konsekvent över alla kulturer och tidsperioder. Klotet är lysande och sfäriskt med diameter mellan en centimeter och en meter ungefär. Den vanligaste storleken ligger mellan tio och trettio centimeter. Färgen varierar från orange och röd till gul, vit, blå och grön. Varaktigheten är oftast mellan en och tio sekunder. Rörelsen är vanligen horisontell i ungefär gånghastighet genom luften. Klotet kan passera genom fönster, väggar och stängda dörrar utan att skada material. Slutet sker antingen genom tyst upplösning eller genom våldsam explosion med svaveldoft. Tyska ordet Kugelblitz används också ibland som synonym. Men hur ser då dokumenterad historia ut?

Widecombe och Richmann

Dokumenterad historia av klotblixt sträcker sig tillbaka till antikens Grekland och Romarriket. Klassisk paranormalt forskning hänvisar till Aristoteles som första namngiven källa till fenomenet. Aristoteles nämnde klotblixt i sitt verk Meteorologica från 300-talet före vår tideräkning. Plinius den äldre tog också upp fenomenet i sin Naturalis Historia från år 77. Medeltida krönikor i Europa innehåller många beskrivningar av lysande klot under åskväder. Berömdaste incidenten är dock Widecombe-in-the-Moor i Devon den tjugoförsta oktober 1638. Stor Åskstorm slog ned i Sankt Pankratius kyrka under gudstjänsten en söndagseftermiddag. Fyra människor dog och sextio skadades enligt samtida rapporter från ögonvittnen. Predikanten beskrev ljuset som ett klot av eld som rörde sig genom kyrkbänkarna. Brunswicks katedral drabbades på liknande sätt år 1865. Vilka är då de moderna vetenskapliga teorierna?

Silicon och plasmavirvel

Moderna vetenskapliga teorierna för klotblixt har utvecklats parallellt under hela 1900-talet. Plasmavirvel-teorin föreslår att klotet är ett självstabiliserande plasmamoln i luften. Plasma är fjärde aggregationstillståndet av materia bortom fast, flytande och gas. Teorin har dock problem med att förklara varaktigheten på flera sekunder. Silicon-teorin föreslogs av John Abrahamson och James Dinniss i Nature år 2000. Enligt teorin oxiderar nanopartiklar av silikon från jordytan efter åskslag. Detta förklarar både ljuset, värmen, varaktigheten och svaveldoften vid explosion. Mikrovågsteorin föreslogs av Peter Handel och utvecklades med Leitner senare. Teorin bygger på elektromagnetiska oscilleringar i en sluten kavitet i luften. Solitonteorin föreslår att klotet är en sluten hydrodynamisk våg. Hallucinationsteorin föreslår att vissa rapporter beror på magnetfält. Hur har då laboratorieförsök gått?

Pavão, Paiva och Cen 2014

Laboratorieförsök för att skapa klotblixt har försökts av många forskargrupper sedan 1900-talet. Tidiga försök på 1960-talet med högspänning gav små plasmaklot. Brazilian-forskare Antonio Pavão och Gerson Paiva publicerade artikel 2007. De skapade klotliknande objekt genom att leda elektrisk ström genom kiselskivor. Klotet var omkring två centimeter i diameter och varade flera sekunder. Eindhoven University i Nederländerna utvecklade mikrovågsbaserade metoder. Forskarna vid Eindhoven kunde skapa stabila plasmaklot som varade flera tiotal sekunder. Lanzhou Jiaotong University i Kina kunde också spela in spektroskopiska data år 2012. Cen Jianyong och hans kollegor publicerade dessa data i Physical Review Letters 2014. Spektroskopin visade kisel, järn och kalcium i klotet vilket stödde silicon-teorin. Detta var första gången naturlig klotblixt analyserades. Hur tolkas då fenomenet i folktro?

Bjäre, drake och foo fighters

Folktro tolkar klotblixt historiskt som varelse från andevärlden eller övernaturligt budskap. Andeklot eller vandrande själar var vanlig tolkning i medeltida bondetradition. Brittisk tradition kallade fenomenet jacks-on-the-bonfire eller liknande pejorativa namn. Sken över marshland kallades will-o-the-wisp på engelska. Tysk tradition kallade fenomenet Drache eller drake och såg det som ond andevarelse. Slavisk tradition såg klotet som demonens eld eller Hela djävulens öga. Modern UFO-teori har också integrerat klotblixt som möjlig förklaring. Foo fighters under andra världskriget rapporterades av amerikanska piloter över Tyskland. Många forskare räknar dessa idag som möjliga klotblixtar enligt tolkning. Skandinavisk tradition kallade fenomenet ibland för bjäre eller vätte. Götiska kulturen i Sverige förknippade fenomenet med Tor och hans åskhammare. Hur fungerar då rapporteringen av moderna fall?

Stenhoff, Barry och SMHI

Samtida rapportering av klotblixt sker genom flera databaser och vetenskapliga sammanställningar. Tysk forskare Mark Stenhoff samlade tusen rapporter i sin bok Ball Lightning från 1999. Brittisk meteorolog James Dale Barry skrev Ball Lightning and Bead Lightning från 1980. Karl Berger samlade in svenska rapporter under 1970-talet för SMHI. Tornado and Storm Research Organisation tar emot rapporter från allmänheten. American Meteorological Society publicerar vetenskapliga artiklar. SMHI tar också emot rapporter från svenska medborgare. Statistik visar att ungefär en procent av befolkningen har sett ett klotblixt i sitt liv. Detta motsvarar lika många människor som har sett ett halo runt solen. Vanligaste observationsplatser är inomhus under åskväder eller utomhus efter åskslag. Fenomenet rapporteras lika ofta från landsbygden som från städerna. Hur kan en intresserad fördjupa sig vidare?

Vägar in i åskans gåtfulla bollar

Fördjupning i klotblixt-forskningen kräver studier av både vetenskapliga och populärvetenskapliga källor. Mark Stenhoffs Ball Lightning från 1999 är fältets klassiska standardverk på engelska. James Dale Barrys Ball Lightning and Bead Lightning från 1980 ger äldre översikt. Vladimir Bychkovs och Anatoly Nikitins ryska forskning är också välciterad. Modern forskning publiceras främst i Physical Review Letters och Journal of Atmospheric Sciences. På svenska finns mest material som artiklar i Forskning och Framsteg. SMHI publicerar ibland rapporter med insamlade ögonvittnesbeskrivningar. Praktisk start kan vara att läsa Cen et al. 2014 spektroskopiska studie från Kina. Frågor om naturens gåtor och människans roll i kosmos kan väckas. För sådana stunder kan ett samtal med ett medium över telefon ge personlig spegling. En sådan stund kan placera klotblixtens budskap i ett djupare sammanhang.