Och hur de gjorde för att väcka de döda och ta en del av deras visdomar och kraft. Ett värdefullt redskap för att få insikt. Än i dag finns det somliga som fortfarande gör detta.
Jag rekommenderar att inte ta detta på fullaste allvar för idag så är det ett allvarligt brott.
De med stort curage och orädlsa tog sig till en kyrkogård. Under nattens mörkaste tidpunkt så fanns det tillfälle att kalla på den dödes ande och andar. Genom den vigda jorden.
En modig sate bröt upp käkarna på den döde som han grävt upp. Med mäktiga ord och genom ett eldstål så talande han med den döde.
En annan man hällde brännvin i den dödes mun och väckte den till liv.
Andra som inte var lika dumdristiga tog med sig jord från kyrkogården och hem till sig. Och genom detta så kom det ett tåg med döda efter dom.
En annan man fyllde fickorna med gravmull, delar från den döde som tex ett finger och sade högt; du som är av mitt blod, du och dess släktband fullt av blod, Stig upp och gör mig sällskap.
Den döde steg upp från sin kista.
Den man valde att väcka var av släkskap och anhörig. Genom gemensamt blod så tänkte dom att det var mer rätt och med mycket större makt. Och genom blod kunde man ej neka.
Ta nu detta med en nypa salt. Som sagt detta är inget jag uppmanar till. Detta är historien.
"Orden visar vägen när allt känns oklart."
Jag skriver om hur man kan förstå sin vardag bättre, tolka det som händer omkring oss och använda enkla verktyg för att skapa insikt och balans. Mina texter lyfter perspektiv som gör det lättare att se helheten.
