Jag har som sagt alltid varit ett känsligt barn, jag har alltid kännt mig speciell i det anseendet att jag har observerat saker som inte kan förklaras.
Jag var nog runt 5 år och detta var några tidigare än mitt första möte med dödsängeln. Alla mina tidiga möten förknippas med mina morföräldrars hem ute på Orust. De bodde långt ute med en stor bondgård med massor av djur.
Vart jag än gick på gårdens ägor så kände jag mig aldrig ensam utan det kändes som jag hade någon bakom mig hela tiden och jag kände att någon tittade på mig. Men när jag vände mig om så fanns det endast skuggor och endast nån obetydlig slöja, men jag var aldrig rädd, utan jag försökte hela tiden få en kontakt med detta mysterium.
Det var alltid som starkast när något av djuren skulle föda sina avkommor eller när något annat stort var på väg att hända. Men det som fortfarande är färskt i minnet var när man skulle lägga sig och precis innan man somnade så var det som om nån smekte min kind.
Bara några korta sekunder men det gjorde att man ändå kände sig trygg…
Det fanns bara 2 ställen i huset som gjorde mig otrygg och det var mina morföräldrars källare och deras sovrum, men det kommer jag berätta om senare…
"Orden visar vägen när allt känns oklart."
Jag skriver om hur man kan förstå sin vardag bättre, tolka det som händer omkring oss och använda enkla verktyg för att skapa insikt och balans. Mina texter lyfter perspektiv som gör det lättare att se helheten.
