Kärleken

Är som en vacker vas. När den är ny så är den glänsande och fin.

Bara genom att titta på den så blir man varm i hjärtat och inom sig ler man.

Men saker och ting , månader och år gör den vackra vasen skör och sårbar.

Vid något tillfälle så välter kanske vasen och blir till skärvor. Vi plockar upp skärvorna och limmar ihopa dom.

Detsamma blir det ibland så med kärleken. Man limmar och limmar och hoppas att vasen aldrig mer skall gå i sönder.

Men sprickan finns där i den vackra vasen och likaså i kärleken.

Vad menar jag med detta?

Jag menar att ibland så försöker vi få ihopa kärleken tills vi nästan går sönder. Vi blir till skärvorna och fastnar i sprickan.

När det händer om och om igen så tappar vi bort oss själva. Och när det väl når till den gränsen så är det bättre att gå vidare.

Viss kärlek går aldrig att laga men du kan laga dig själv genom att älska och måna om dig själv.