Golaud hotar sin bror ;

Pelleas genom att ge göra honom förtrogen med skräck inför mörkret och döden. Pelleas är djupt skakad av dödsångest men glädjer sig ändå åt solljuset och världen. Golaud förbjuder Pelleas att fortsätta kontakten med Melisande , pga att hon är havande och inte får bli stressad.

Vid tillfälle så lyfter Golaud upp sonen Yniold mot ett fönster för att sedan fråga ut honom om han vet vad Melisande och Pelleas gör i rummet. Yniold gör motstånd även om han fruktar sin far. Han anser dock att hans far plågas i ovetandes och Golaud får information om allt och inget.

Melisande och Pelleas sitter tysta och stirrar på varandra , Pelleas ber om ett sista avsked i parken där de möttes.

Kung Arkel gör sitt bästa för att trösta Melisande och försöker bli en ersättare för Pelleas. Melisande blir dock inte gladare eller lugnare vid sinnet.

Den svartsjuka Golaud visar sin vrede och svartsjuka genom att släpa iväg Melisande i sitt långa gyllene hår.

Yniold leker ensam och som vanligt så hör han fåren som är på väg hem till sitt stall, men plötsligt så tystnar skocken. Det är herden som stoppar dom för att återvända eftersom de skall slaktas

Yniold känner en föraning om döden.

Under tiden så möts Melisande och Pelleas i ett sista passionerat möte, där de älskar med varandra för första gången. Golaud som följt efter dom ,rusar i vrede fram för att döda Pelleas. I panik flyr Melisande.

Barnet som Melisande bär på föds för tidigt och Golaud försöker rättfärdiga sin brors mord.

Kung Arkel anser att barnet är en garanti för familjens fortlevnad och ser barnet som en triumf för livets seger över döden.

Melisande beklagar sin dotters överlevnad som bara måste leva , men hon själv dör…