Samklang inte i gemensam takt med juridiken. Jag menar då kungar, hertigar, domare som befann sig under den tidiga medeltiden som ärvt den romerska inställning till det ockulta. Där man klart skulle bekämpa detta med full kraft.
Och kyrkan i sin tur var ju skeptiska till att det verkligen fanns en farlig kraft i trolldom.
Det fanns olika lagsamlingar som på order nedtecknats för att bistå hur man bestraffar någon som begått trolldomsbrott. Straffsatsen varierande beroende på vilket land man bodde i.
I den norra delen av stora frankiska riket gällde den Saliska lagen. Och I den så var det nån form av böter som gavs som straff.
På den Pyreneriska halvön var det Visigoternas lagar som gällde som var influerade i den romerska rätten, med stadgar att utföra avrättning av den som via trolldom/häxeri orsakat död.
Vi har också den Alamanniska lagen som gällde i det nuvarande Baden-Wurttemberg, och likställde häxeri som förgiftningsbrott. Det som är lite annorlunda i denna lag jämfört med övriga lagar är att det blev allvarliga konsekvenser för den man som beskyllde en kvinna för att vara häxa. Och här var också lynchningar mot häxer strikt förbjudna.
Italien var näst på tur att i och med den Langobardiska lagen ansåg att häxor inte existerade i egentlig mening. Och här var det också förbjudet att förfölja någon för förmodad misstanke. De hårdaste straffen utdelades till den som konsulterade spåmän/kvinnor.
Det var Karl den store som då härskade över större delen av Västeuropa i slutet på 700-talet som verkligen satte ner foten och totalförbjöd alla häxförföljeser och lade ett förbud att försök till att utöva skadlig trolldom.
"Orden visar vägen när allt känns oklart."
Jag skriver om hur man kan förstå sin vardag bättre, tolka det som händer omkring oss och använda enkla verktyg för att skapa insikt och balans. Mina texter lyfter perspektiv som gör det lättare att se helheten.
