Vår moderjord.
Hon är symbolen för vår fruktsamma jord och förser oss med spannmål och annan näring så att vi människor kan leva.
Hon är också Ceres som romarna kallade henne och Demeter som var en av de grekiska gudinnorna.
Saturnus dotter och syster till Juno och Vesta.
Ceres fick en egen dotter och hennes namn är Persephone. Under de gyllene åren så gick de hand i hand med all lycka vid sin sida. Människan fick bra skördar och stort välstånd.
Dessa två hade många friare men de valde att det bara skulle vara de två. Men en dag så tog Pluto tillfället i akt när han såg Persephone ensam och försvarslös i parken. Han kidnappade henne och tog henne ner till underjorden. Där blev hon hans fru och drottning.
Förkrossad och i ett desperat letande blev Ceres snart medveten om Plutos grymhet. Ceres led något fruktansvärt och lämnade berget Olympus.
Utan hennes beskydd så led Människan och nådde en svår hungerskatastrof. Människan hade inget annat val än att be Zeus om hjälp. Zeus fick till ett avtal med Pluto som innebar att Persephone skulle tillbringa 6 månader i underjorden om året och vid varje vår så fick Persephone och Ceres återförenas.
Ceres förknippas med vård och omsorg och moderlighet men hon förknippas också med deppression och förlust rädsla.
Våga släpp taget om dina nära och kära, ge dom frihet och börja skapa dig ett eget liv är väl slutsumman från detta drama.
"Orden visar vägen när allt känns oklart."
Jag skriver om hur man kan förstå sin vardag bättre, tolka det som händer omkring oss och använda enkla verktyg för att skapa insikt och balans. Mina texter lyfter perspektiv som gör det lättare att se helheten.
