Skogsväsen och magi

Ända sen barndomen med “ tomtebobarnen” har jag intresserat mig för skogsväsen… Tänk om – visst vore det underbart. Jag tror visst att naturen är besjälad och drömmer mig gärna bort med skogens alla andar i vilken form det än vara må – det beror lite på mitt humör och just då är det verkligt för mig. På samma sätt som jag älskar att läsa “ Sagan om ringen” och liknande böcker. En gammal filmfavorit är “ Men in black” – om utomjordingar, båda delarna tillhör min “ Feel Good” arsenal för att lyfta lite deppiga stunder. Där finns också gamla böcker om häxor och troll. Lika dras till lika, hehe. Kloka forskare säger dessutom, att ett gott skratt förlänger livet, ger en energikick och förbättrar minnet.

Särskilt i gryningen kan man tycka sig gå runt i en riktig drömvärld. Ibland känns det verkligen, som om små levande väsen är dolda i dimman. Småfolket, som så sakta drar sig tillbaka innan dagsljuset. När jag åker hemåt E4-an norrut kommer jag förbi en plats där det hände en del oförklarliga olyckor innan mitträcket byggdes. Skogsväsen ska vara arga för att europavägen förstörde deras skog, som höggs ner. Skarvberget, som rastplatsen heter, sägs vara ett tillhåll för olika slags ilskna troll, vättar, tomtar och andar. Nu störs de av trafiken och ger igen. Händer ibland konstiga saker, som att mobilen ringer trots att den är avstängd.

Längre uppåt kommer jag förbi Söderhamn, där rykten säger att det spökar på Stadshotellet. Vidare norrut i Hudiksvalls kyrka, där hör man vacker pianomusik vid midnatt, även om kyrkan är låst och folktom. I Ljusdals prästgård från 1731, som nu är ett vackert museum, där lär spöken också dyka upp. Sägs till och med att det är Ingmar Bergmans farfars mormor, som går upp till mamsellkammaren där hennes tio barn bodde. Har lagts till på feel-good listan, men jag har inte hunnit kolla än. Får passa på någon gång jag kör genom Gävleborg.

Tillbaka till min egen sagoskog, där träden visar sig som små sagoslott om man ger fantasin fria tyglar. Kanske öppnar sig helt nya, goda världar bakom det som ser ut som små dörrar. I tankarna går jag genom dörren och bildar min egen så kallade “ bubble-meditation”. Jag går in i min dröm och föreställer mig hur allt är precis som jag önskar. Jag känner avslappningen, lugnet och friden, medan jag koncentrerar mig på mina andetag. Stannar i paradiset, tills jag jag öppnar “ bubblan” och stiger ut i verkligheten igen.

Jag ger dig gärna råd hur du kan få din egen “ lyckobubbla” att fungera som din meditation. Viktigaste är ha en lugn plats och att sitta härligt. Det behöver inte vara lotusställning eller skräddarsits på kudden, utan det viktigaste är att man mår bra och kan slappna av helt. Jag tror att många avstår från meditation för att det verkar konstigt – så är det inte.

Med magiska, mystiska hälsningar, ljus och kärlek, från Laura