Skogens hemligheter

Har varit intresserad av alla sorters skogsväsen, sen jag som barn läste “Tomtebobarnen” av Elsa Beskow. Om den lilla tomtefamiljen som bodde under en tallrot. Min mor hade läst boken när hon var barn, så den gick i arv. Dessa, som det sägs, övernaturliga skogsandar som de små, gråklädda tomtarna i Beskows bok verkar vara goda varelser.

På skogspromenaderna känns det ibland verkligen som om man inte vore ensam i skogen. När man lyssnar vid blåsigt väder eller vid lugnt för den delen, så känns det som om träden och växterna har mycket att berätta och som att det finns små varelser där i naturen. Själv älskar jag att sitta på en stubbe i en gammal skog och meditera. Bara låta tankarna gå och ta in omgivningen.

I Europa har vi skogsalver, skogsrån, dryader, fauner och satyrer. Här i Sverige har vi även näcken, älvor och troll. Skogsväsen behöver gammelskog som stått orörd sekel efter sekel, så dagens skogsavverkning har gjort att dessa väsen blivit färre och färre. Eller är det känslan i en gammelskog som gör att man känner närvaron av andra varelser.

När jag åker hemåt från Gävle, norrut på E4 passerar jag Skarvberget, en rastplats,som sägs vara hemsökt av olika slags troll. Det sägs att oförklarligt många bilolyckor händer där, för att skogsandar blivit rasande när deras skog höggs ner vid vägbygget. Särskilt vättar beskylls för olyckorna där. Det förklaras med att bygget av E4 retade upp något i naturen. Något djupt inne i skogarna skulle lämnats ifred. Gamla, djupa skogar bär på många hemligheter ofta undrar man vem som gått där, vad dom tänkt.

Folktron berättar om många av dessa skogsväsen som goda, jordnära och med varma känslor, men som kunde bli ordentligt arga och ge tillbaka om de kände sig illa behandlade. Just vättarna ska vara lite hämndgiriga. De var enligt folktron underjordiska väsen som bosatte sig under människors hus. De var tjuvaktiga och kunde göra sig osynliga. Den som förstörde deras boningar bestraffade de med olyckor eller sjukdomar.

Skogsrået, huldran eller skogsfrun trodde man på ända in på 1900-talet. Hon kunde dyka upp som en vacker kvinna. Näcken är ett manligt naturväsen som håller till i bäckar och sjöar. Han brukar sitta på en sten och spela fiol, mycket vackert, för att locka människor och dränka dem. Nu för tiden säger man att han spelar helt naken men i gammal folktro var han klädd i grå kläder och röd luva som tomten. Skogsrået och näcken sägs vara de, som stod djävulen närmast och som man skulle passa sig ordentligt för.

Härliga magiska hälsningar, ljus och kärlek från din sierska LAURA