Min sagoskog

22 september 2021
Författare: Laura
Min sagoskog

När jag går på mina skogspromenader, känns det verkligen som att gå in i sagans värld. Skogen är gammal och trolsk och särskilt nu på hösten verkar den vara fylld med alla möjliga små gestalter. Det kommer än på att vi har ett fantastiskt svampår i år. Fortfarande står mycket svamp kvar att plocka eller bara att beundra.

Jag tycker att flugsvampen är så vacker, dessutom får den ju stå kvar, hehe. Flugsvamp sägs ha använts av vikingarna för att framkalla raseriet när de gick bärsärkagång. Röd flugsvamp har också använts hos shamaner i Sibirien som drog för att kontakta andevärlden och det ryktas att även samiska shamaner använt flugsvamp i sina ritualer.

Men giftiga flugsvampar är inte så viktigt. Även om den fortfarande, i en kokbok från 1935, klassades som matsvamp, ungefär som skogschampinjonen. Jag litar nog mer på dagens svampexperter och håller mig till goda matsvampar som torkas och läggs in för att förgylla vinterns middagar.

Men nu, i slutet av säsongen väntar man nästa på att få se några små troll dyka upp och göra promenaden minnesvärd i stället. Ibland känns det verkligen som om man inte är ensam där man går. Särskilt när hunden börjar skälla upprört och tittar mot ett ställe, där man själv inte kan upptäcka något. Här uppe i norden var man övertygad om att det fanns flera sorters skogsväsen, förutom skogsrået och den fiolspelande Näcken. Älvorna, eller vittorna hade speciella vitterplatser där de dansade och än i dag finns sådana platser kvar.

Vid soluppgång eller solnedgång är det som mest intressant. Eller när dimman ligger tät. Då tycker man sig se både älvor och troll. Riktigt illa kunde det gå om man störde älvorna och deras dans eller när de vilade sig efter dansen.

Hemmavid kunde det gå ändå värre. Där fanns hustomten eller vätten, som man skulle hålla på gott humör. Om inte kunde hustomtarna vara tjuvaktiga och ställa till med riktiga hyss, men behandlade man dem väl kunde de vara riktigt hjälpsamma. Framför allt värnade de om djuren på gården och såg till att de hade det bra.

Med hälsningar, ljus och kärlek från Laura,, på sagans stig genom skogen.

Laura

"Jag skriver för att göra det osynliga tydligare."

Jag skriver om hur man kan tolka det som sker i vardagen, om inre rörelser som ofta passerar obemärkta och om hur man kan hitta riktning när mycket känns oklart. Mina texter bygger på erfarenhet, intuition och en vilja att hjälpa dig se sammanhang på ett enklare sätt.

Senaste blogginlägg

Alla blogginlägg
I runornas hemlighetsfulla rike
Laura
25 februari 2026
Författare: Laura
Vad säger de nu våra runor, mellan 2 vidöppna portaler? En eklips bakom oss och snart framme vid nästa. Sägs att detta är en fantastisk tid för eftertanke, men vi ska också ta tag i våra drömmar och gör något av dom. Ska inte bli som det kinesiska uttrycket, som säger "Jag drömde...
Med häxans örter i husapoteket
Laura
24 februari 2026
Författare: Laura
Örtmagi och gammaldags husapotek är något som kommer från häxornas kök. En naturlig magi som var och är en levande tradition, där man använder örter för både läkning och magi. Har själv en kråka på dörren till mitt örtkök eftersom mitt intresse faktiskt började med kråkbär...
När häxor dansar under fullmånen
Laura
23 februari 2026
Författare: Laura
Det blir en alldeles speciell fullmåne tisdagen den 3 mars i Jungfruns tecken. Annu en eklips och super fullmåne när vi ska vara beredda att förlåta oss själva förstås och kanske även någon annan. Nu är tiden kommen ifall vi vill göra några större förändringar i våra liv, för...
Spåtantens hemliga värld
Laura
22 februari 2026
Författare: Laura
Sitter och tittar mig omkring i mit kombinerade vardags- och arbetsrum och visst ser det, snällt sagt, lite annorlunda ut. Trämöbler, rustikala och ofta själv tillverkade. Speciellt stolt är jag över mina seansbord, som inte har en enda spik och är tillverkade, helt efter mina egna ...
0939-1147147
Ring nu!