Med spåkulan på bordet …

Har börjat ställa spåkulan i ett stativ vid mina förutsägelser  istället för att låta den ligga kvar på den mörkt lila duken av sammet eller hålla den i händerna . Då står den stadigt och jag ser alla skiftningar i kulan. Jag säger till mig själv och de ärkeänglar jag anropar, vad jag önskar få för budskap och tänder alltid några levande ljus runt omkring den, i hopp om att få bättre bilder. Brukar meditera och aktivera mitt tredje öga medan jag koncentrera mig.

Har berättat tidigare om min stora spåkula i bergkristall, som gått i arv i familjen i några generationer redan. Den känns helt magisk och har ofta visat bilder som senare visat sig sanna. Men bilder kommer inte alltid. Der kan också vara dimma eller rök i olika färger, som tyder på allt mellan lycka, framgång och katastrofer. Det dröjer ett bra tag innan man lär sig tyda allt rätt, men jag hade turen som barn, att få vara med min farmor när hon spådde.Så även om det kan vara svårt att få in energier första gången jag spår någon, brukar det fungera vid andra, tredje gången.

När det är riktigt svårt brukar jag till och med be min farmor om hjälp att tona in på rätt kanal. Ibland känner jag hennes närvaro, nästan som om hon vore med mig i rummet som en skyddande ängel. Då brukar det vara så, att jag först får in känslor och ord och till slut kommer olika bildfragment i spåkulan. Naturligtvis måste ljuset också vara rätt, bäst är gryning eller skymning.

Med kärlek och ljus i skymningen