Med spåkulan i handen

Satt länge i duggregnet i gryningen med kristallkulan i min hand. Tänkte på världen idag – inte har den blivit så som vi önskat. Fick upp bilder från barndomen – en USA-resa som min far berättade mycket om. Han hade varit och lyssnat på ett tal av dåvarande presidenten John F. kennedy som berört honom djupt. Fick höra talas om det lite då och då under min uppväxt.

Kennedy hade talat om världsfreden och om förhållandet mellan USA och dåvarande Sovjetunionen, som var rätt skakigt. Minns min far berättade om vad Kennedy sagt om sin dröm – att tänk om Amerika och Sovjet istället kunde vara vänner, tillsammans utforska hav och himmel och bidra till nytta för jordens folk. Så blev det tyvärr inte och allt annat är historia. Kristallkulans blågröna sken som steg uppåt på min fråga om fred ger ett litet hopp, så det gäller att tro på det goda i världen. Inga krig varar för evigt och vi får hoppas att Universum planerar en snar fred och låter Karma reda ut resten.

Vad vi har är kraften att påverka är våra egna liv. Ta vara på naturens gåvor och göra det bästa av de möjligheter vi har. Här är tron på sig själv viktig, övertygelsen att kunna hitta den rätta vägen för sig och med de sina. I kulan och i korten ser jag fred och hopp. Runorna jag lägger säger glädje efter en tuff tid, så låt oss tro på vår framtid och snar fred.

Med ljusets kraft och mycket kärlek från Laura