Klärvoajans,

klarsynthet, synskhet eller bara en förmåga att “ se” det som varit eller det som kommer att ske. Ibland kommer det tillsammans med ett klarhörande – att man hör eller bättre förnimmer ord, ljud, musik. Finns de som i kommunikation med andevärlden till och med kan höra korta meningar. Men bli inte besviken, riktiga samtal blir det inte, utan det är mer korta meddelanden som kommer fram. Själv brukar jag “ se” bilder och ofta känna vissa dofter – en parfym eller blomdoft, tobak, något som förknippas med en viss person. Andligheten och förmågan visar sig på många olika sätt.

Inte heller är förmågan alltid lika. Jag ser alltid till att meditera minst 15 minuter, innan jag sätter mig vid telefonen för att svara på dina frågor. Visst går det bra från många platser, men bäst jobbar jag från mitt eget skrivbord/altare där jag har allt på plats – renade kort och runor, min pendel, rökelse, örter och kristaller. Levande ljus är ett måste!

Har skrivit många gånger om att jag alltid sitter vid ett fönster med blicken mot skogen. Just nu flög några ljusa duvor förbi – det har fötts fler än vanligt i år och mitt positiva jag tar det som tecken på fred. Det är något vi alla behöver. Just nu står allt rätt stilla, vi har avtagande måne fram till nymånen den 30 maj. Inte mycket fart just nu, Merkurius är ju fortfarande i retrograd till i början av juni dessutom.

Skönt att se duvor genom fönstret iallafall, vanligtvis är det ett par korpar som brukar flyga förbi. Intelligenta djur – vikingarnas gud Oden hade ju sina två korpar Hugin och Mumin, som flög iväg på morgonen och på kvällen kom de tillbaka och berättade för Oden vad som hänt i världen under dagen. Hmm, ett par sådana vore bra att ha.

Nattetid är det mest ugglor, som drar sina rundor, kloka och med tysta vingslag. Är man ute med hunden på natten, känns det nästan lite mystiskt när en uggla sveper förbi. Fjäderdräkten med all luft i, fungerar som en ljuddämpare. Men hellre en uggla än en batteridriven bil – jag hatar dom! Tänk att gå på en mörk skogsväg och plötsligt – blinkande helljus och tutande! Man HÖR ju inte eländena, som de gamla hederliga bensindrivna. Då får vi kasta oss i diket hunden och jag. Blir nog den sista människan, som köper elbil. Får öva upp mitt klarseende, så jag “ ser” bilen i förväg, hehe.

Med ljus och kärlek från Laura