Hela vårt universum i spåkulan…

När jag sitter där med spåkulan, känns det ibland som om alla universums planeter och världens länder ligger i min hand. Själva klotet som form är ju en forntida symbol för  universum , enhet och även oändlighet. Under den mörka natthimlen tycker jag mig se rörelser och förändringar, särskilt under månljus eller när himlen är fylld av stjärnor, inomhus brukar jag tända levande ljus och ställa runt kulan. Brukar också ha rökelse med renande salvia stående, för att hjälpa ljusen att hålla dåliga energier borta och kulan står alltid på en mycket mörk lila, nästan indigo sammetsduk för att förhindra speglingar från bordet.

Kristallkulan står dessutom hos mig, som sig bör, i ett rum som vetter mot norr, mitt arbetsrum. Den är av bergkristall som sägs förstärka det som syns vid framtidsskådning och även förstärka andra kristallers energier. Det första jag brukar se i kulan är rök i olika färger som stiger uppåt. Långsamt  och stabilt eller flackande osäkert tills den antingen visar bilder eller vissa färger. Vitt är tur och svart otur sägs det, men svart kan även komma som lugn och stabilitet. Gult, orange och rött brukar antyda svårigheter av olika grad, medan grönt, blått och lila är lycka i olika former.

Först därefter kommer bilder av personer, händelser eller till och med “kartor” eller platser i rörelse. Jag använder väldigt gärna spåkulan i förbindelse med kort eller runor, eller vid seanser med max 2 personer förutom mig. Vid distanshealing när ljuset är rätt. Inte för ljust,men inte heller alltför mörkt. Kulan kommer också fram vid olika ritualer och ibland vid meditation.

Med ljus och kärlek från mig vid min  kristallkula