Alla helgon ….

Nu är den här igen. Denna, de fina minnenas helg. Sorgen och smärtan kan göra nästan oerträgligt ont när en kär individ går bort. Det kan kännas som att såret aldrig kommer att läka. Men så småningom dyker de upp de där små glädjande minnena. De tar mer och mer plats. Så för mig är detta dagen när jag tänder ljus och vårdar vackra minnen.

Dagar som igår och idag kan bara börja med en meditation och eftertanke. En stilla frukost med tända ljus och vacker musik i bakgrunden. För visst tänker man också lite på dagen när, man själv startar resan bort från jordelivet. Men det finns punkter kvar på min bucket list, så än dröjer det. Länge, länge förhoppningsvis.

Det nya “modet” med “döstädning” gillar jag inte nåt vidare. Varför städa upp allt runt omkring mig för att andra ska ha det lättare. Jag älskar min lite röriga, bohemiska livsstil och så ska det få förbli ett par, tre decennier till minst. Släkten är “seglivad” så de flesta har nått långt över 100.

Alla heliga män jag mött i mitt liv….. Präster, gurus som Maharishi Mahesh, Dali Lama {naja, mött och mött, men iallafall sett skymten av honom i Indien}. de har berättat om “sina” universum och sin tro. Men jag har saknat en kvinna, som gör allt mer begripligt. Jag tror nu att vi alla måste finna vår egen sanning, egen förklaring.

När jag tänker på nära och kära som försvunnit över regnbågsbron in i ljuset, så föreställer jag mig alltid att de går omkring med små vita änglavingar. Känns lite lättare än att se dem som änglar, som strövar omkring, än som stjärnor på en blå himmel, som min far brukade göra. Jag vill i tanken känna den där handen i min, stryka över det där håret med ett leende. Har lite svårt för att de är borta. Någonstans. Hoppas att de finns som skyddsänglar vid min sida, det känns faktiskt så.

Med ljus och kärlek från rymdens alla änglar!