Polaris: Himmelsankaret och Myterna om Vägledning

Polstjärnan, eller Polaris, har genom historien betraktats som mycket mer än en ljuspunkt, den har kallats "Lodestar" och "Ship Star" på grund av sin oumbärliga roll som navigationshjälp. Myterna som omger den har formats av dess ständiga närvaro och associerar den med egenskaper som pålitlighet, vägledning och orubblighet.

I den antika grekiska mytologin är Polaris kopplad till legenden om Callisto, som förvandlades till en björn och sedan till en stjärnbild, vilket symboliserade skydd. Nordiska traditioner länkade stjärnan till guden Oden och hans korpar, vilket antydde visdom och kunskap. Även i det gamla Egypten var Polaris en länk till det gudomliga, där pyramiderna ofta var inriktade efter Norra Stjärnan. Många tidiga kulturer såg den som en andlig Sol, ett himmelskt ankare som övervakade tidens gång. Även i Nordamerikas ursprungsbefolkningars folklore hyllades Polaris som en huvudstjärna som vägledde både de levandes andliga resor och de dödas själar. 

Astrologiskt är Polaris klassificerad som en fix stjärna, vilket innebär att den har ett stabilt och bestående inflytande, till skillnad från planeternas dynamiska rörelser. Detta speglar dess fysiska natur som en pålitlig markör för norr. I horoskopet tolkas Polaris därför som att den ger en stark känsla av riktning och stabilitet i en persons livsväg eller karriär. Individer med en framträdande Polaris-placering uppfattas ofta som pålitliga, kapabla att erbjuda vägledning och ha ett tydligt syfte i sina professionella strävanden.

Allt Gott!