Joromis högfärd

Bland edofolkets klassiska folksagor i Västafrika intar berättelsen om Joromi en särställning som en tidlös varning för människans hybris och gränslösa fåfänga. Joromi var en oövervinnerlig krigare vars styrka, mod och skicklighet saknade motstycke i de levandes värld. Han vann strid efter strid, besegrade alla sina mänskliga rivaler och tvingade grannrikena på knä. Men när det inte fanns fler fiender kvar att besegra på jorden, drabbades den mäktige krigaren av en farlig och blind hybris som skulle leda till hans undergång. Uppfylld av sin egen storhet bestämde sig Joromi för att utmana själva dödsrikets makter.

Han ville bevisa att hans styrka räckte till för att besegra de osynliga andarna i andevärlden, en domän som strikt tillhörde förfäderna och gudarna. Trots varningar från äldre och kloka i sin omgivning begav han sig i väg till den dolda porten som skiljer de levandes rike från de saliga andarnas boning. Med sina vapen och sitt stolta psyke klev han rakt in i dödsrikets skuggor, övertygad om att hans jordiska svärd skulle bita även på osynliga väsen. Väl inne möttes han av en överväldigande och tyst makt som vida översteg allt han tidigare erfarit.

Andarna behövde inte bruka våld. den gigantiska kosmiska ordningen sög enkelt musten ur hans fåfänga. Joromi fann sig snabbt fången i underjorden, oförmögen att återvända till de levande. Sagan om Joromi har genom århundraden berättats för att lära ut ödmjukhet, och påminner om att mänsklig makt alltid har sina gränser och att den som utmanar gudarna oundvikligen faller på eget grepp.

Allt Gott!