Kittel och symbolen för förvandling

Över elden hänger ett tungt järnkärl som har blivit en av världens mest kända symboler. Kitteln har både skrämt och tröstat människor. Den är samtidigt ett vardagligt hushållskärl och ett heligt föremål. Det förknippas med häxor, men dess historia börjar långt tidigare. I keltiska myter rymmer det visdom, överflöd och nytt liv. I norr dyker det upp i berättelser om jättar och gudar, och i Danmark hittades en märklig kittel av silver. Litteraturen har format bilden av häxan som rör i grytan. I dag har samma kärl en plats hos nutida utövare som en symbol för förvandling. Bakom bilden ryms mat, värme och hemmets trygghet lika mycket som magi. Läs vidare för att se hur en vardagsvara blev en av mystikens starkaste bilder.

Kitteln som symbol

En kittel är ett stort, rundbukigt kärl av järn eller koppar som hängs över öppen eld. Under lång tid användes den till vardagliga sysslor, som att koka mat, tvätt och öl. Men i myter och folktro blev den något mer. Därför passar den som sinnebild för det som sker under ytan. Ordet har gamla rötter och används i flera språk. Kitteln står för förvandling, eftersom det som läggs i den kommer ut som något annat. Råa grönsaker blir mat, vatten blir ånga och örter blir medicin. Den bilden har gjort kitteln till en symbol som lever kvar i dagens föreställningar om häxkonst. Samtidigt är den äldre än häxornas rykte. Spår av den finns i berättelser som är tusentals år gamla. Ett av de tydligaste exemplen kommer från de keltiska folken.

Keltiska sägner om kitteln

Hos kelterna fanns många kittlar i berättelserna. Guden Dagda ägde en som aldrig blev tom, och ingen lämnade den hungrig. Dagdas kittel nämns som en av de fyra skatterna som hörde till folkets gudar. Sägnerna berättades länge muntligt innan de skrevs ned. Därför finns många varianter. Den walesiska sägnen om Cerridwen beskriver en kittel där en dryck fick koka i ett år och ge visdom åt den som smakade. I "Mabinogion" finns en kittel som kunde återuppväcka stupade krigare, men de förlorade rösten. Häxkonst i vår tid hämtar gärna bilder från just dessa sägner. Kitteln var här ingen skräckbild utan en källa till gåvor och kraft. Den hörde samman med gästfrihet, mod och nytt liv. Ett fynd från Danmark visar hur viktig kitteln kunde vara.

Fyndet i Himmerland

Fyndet gjordes 1891 i en torvmosse i Himmerland. Kitteln var tagen isär i flera delar när den hittades. Det tyder på att den lades ned med avsikt. Många föremål från järnåldern har hittats i mossar och sjöar som offer. Fyndet väckte stor uppmärksamhet. Den så kallade Gundestrupkitteln är av silver och dekorerad med gudar, djur och krigare. Den tros ha tillverkats under järnåldern, omkring tiden före vår tideräkning. Forskare är oense om var den kom till. Vissa pekar på hantverkare i sydöstra Europa, andra på områden längre norrut. Bland bilderna syns en gestalt med horn och en kvinnlig gudom. Kitteln hade sannolikt ett högtidligt syfte, kanske vid offer eller fester. Kärlet finns i dag på Nationalmuseet i Köpenhamn. Även i den fornnordiska diktningen spelar kitteln en tydlig roll.

Jättens kittel och skaldemjöd

Jätten Hymir äger en jättelik kittel som Tor och Tyr hämtar, eftersom gudarna behöver den för att brygga öl. Hymir ogillade besöket men fick till slut ge med sig. Berättelsen visar att kärlet var så eftertraktat att gudarna själva gav sig ut efter det. Kitteln är så stor att den rymmer ett helt gästabud. Tor bär hem den på sitt huvud. I Snorres Edda nämns också kärlet Odrörir, där skaldemjödet förvarades. Den som drack av mjödet fick förmåga att skriva dikt. Här står kitteln alltså för både fest och inspiration. Den hör samman med gemenskap, kraft och kunskap. Ändå är det en annan bild som de flesta tänker på i dag. Hur kitteln till sist hamnade hos häxan är en historia som går via teatern och sagan.

Häxans gryta i litteraturen

Svaret ligger i litteraturen. Redan i antikens Grekland fick Medea förnya den gamle Aison genom att koka honom i en kittel med örter. I Shakespeares "Macbeth" från 1606 står tre häxor kring en kittel och lägger i sina ingredienser. Sagorna från bröderna Grimm gav häxorna grytor och kokkärl. Verken fäste bilden av häxan vid kitteln i allmänhetens fantasi. Verkligheten var mer vardaglig, eftersom kitteln fanns i varje hushåll. Det som en gång var husets viktigaste redskap fick en ny sida av mörker och mystik. Teatern gav bilden ny kraft, med eldsken och rök på scenen. Bilden blev så stark att många tänker på den först när de hör ordet häxa. Hur dagens utövare använder kitteln skiljer sig från den gamla bilden.

Kitteln på nutida altare

Inom wicca och liknande vägar står kitteln för gudinnan och förvandlingens kraft. Den placeras ofta på altaret eller i mitten av ett cirkelformat rum. Utövare fyller den med vatten för att se inåt, tänder ljus i den eller bränner örter. Många väljer en liten kittel av gjutjärn, som tål värme. Andra har en symbolisk kittel som aldrig används över eld. Kitteln bör alltid stå stabilt och på ett brandsäkert underlag. Vissa ser kitteln som ett livmoderliknande kärl där nya idéer kan ta form. Det lugna skapandet runt den kan ge stillhet. Den blir ett fäste för tankar om cykler, som födelse, död och återfödelse. Det är kanske därför kärlet fortsätter att fascinera, långt efter att vi slutat laga mat över öppen eld.

Vägar vidare från kitteln

Förvandlingens symbolik bärs av kitteln. Den spänner från keltiska sägner och Gundestrupkitteln till nordiska gudasagor och nutida altare. Den som vill veta mer kan börja med Eddan i svensk översättning och med de keltiska sägnerna om Cerridwen. Ett besök på Nationalmuseet i Köpenhamn låter en se Gundestrupkitteln i verkligheten. Det finns också en praktisk väg. En enkel kittel av gjutjärn på ett bord eller ett altare kan bli ett fäste för egna tankar om förändring. När förändringen i livet känns stor kan ett samtal med en klärvoajant per telefon ge tröst och nya vinklar. Ett sådant samtal kan hjälpa en att se vad som redan håller på att förvandlas. På så vis kan gamla symboler och nutida samtal stödja varandra.