Bogomiler och medeltidens dualistiska sekt

Inom esoterisk kristendom räknas bogomilerna till de inflytelserikaste dualistiska rörelserna i medeltidens Europa. Rörelsen uppstod i Första bulgariska riket under tsar Peter den förste mellan åren 927 och 969. Grundaren var bulgariska prästen Bogomil vars namn betyder kär för Gud på fornkyrkoslaviska. Hans lära innehöll en dualistisk kosmologi med två jämbördiga krafter av gott och ont. Den gode kraften var himmelska Fadern som motsvarade Nya Testamentets Gud. Den onda kraften var Satanael som beskrevs som Guds äldre son som fallit. Satanael skapade enligt läran hela materiella världen som fängelse för andar. Kristus var Guds yngre son som sändes ned för att frälsa själarna från materian. Bogomilerna förkastade Gamla Testamentet och betraktade Jahve som Satan. De avvisade också kyrkohierarkin, sakramenten och korset. Rörelsen spred sig från Bulgarien till Bysans, Serbien och Bosnien.

Bogu mil och tsar Peters tid

Själva namnet bogomiler kommer från fornkyrkoslaviska orden bogu mil som betyder kär för Gud. Inom medeltida esoterism intar denna sekt en plats som föregångare till andra europeiska dualistiska rörelser. Grundaren var en bulgarisk präst vid namn Bogomil enligt det första bevarade dokumentet. Vissa forskare argumenterar för att Bogomil snarast var en titel än ett egennamn. Sekten uppstod i Första bulgariska riket under tsar Peter den förstes regering. Tsarens regering varade mellan åren 927 och 969 efter Kristus. Rörelsen var en reaktion mot Bysantinska kyrkans rikedom och kyrkohierarkins korruption. Bulgariska kyrkan hade nyligen konverterats från slavisk hednatro till ortodox kristendom. Många bönder och munkar reagerade mot den nya hierarkins krav på tionde. Bogomilerna predikade istället ett enklare och mer asketiskt sätt att leva. Men hur såg då deras kosmologi ut?

Paulicianer och Mani

Bakgrunden till bogomilernas teologi sträcker sig till tidigare dualistiska rörelser i östlig kristendom. Klassisk esoterism i den tidigmedeltida världen omfattade flera dualistiska sekter med liknande lärosystem. Paulicianerna var en armenisk dualistisk sekt som hade uppstått under 600-talet i Anatolien. Bysantinska kejsare förflyttade tusentals paulicianer till Balkan under 800-talen. Detta skapade förutsättningar för spridning av dualistiska idéer i slaviska världen. Manikeismen från Persien under 200-talet räknas som ännu en föregångare till bogomilerna. Mani grundade sin religion omkring år 240 efter Kristus i Persien. Manikeismens lära om ljus och mörker som kosmiska motståndare påverkade båda rörelser. Bogomilernas centrala lära var en strikt dualism mellan två likvärdiga andliga krafter. Den gode Fadern härskade över andens värld med Kristus som sin yngre son. Hur ser då deras praktik ut?

Perfecti och credentes

Bogomilernas praktik följde en strikt asketisk linje som skiljde sig från ortodox kristendom. Rörelsens medlemmar delades upp i två kategorier kallade perfecti och credentes på latin. Perfecti var fullkomliga utövare som genomgått inre invigningsriten med fullständigt avhållande. Credentes var de allmänna troende som följde rörelsen men levde mindre asketiskt. Initiationen kallades på grekiska teleiosis och innebar handpåläggning av äldre perfecti. Endast Herrens bön accepterades som giltig form av kristen bön bland bogomilerna. Alla andra böner inklusive Trosbekännelsen avvisades som otillåtna tillägg. Medlemmarna stod upp under bön eftersom knäböjning ansågs vara dyrkan av Satan. Vegetarisk kost var obligatorisk eftersom köttätande räknades som deltagande i Satans skapelse. Äktenskap och fortplantning fördömdes eftersom de räknades som Satans verk. Hur spred sig då rörelsen från Bulgarien?

Alexios och Bosniska kyrkan

Spridningen från Bulgarien skedde i flera vågor under 900- till 1100-talen genom Balkan. Konstantinopel var första stora centret utanför hemlandet med dokumenterade församlingar. Bysantinska kejsaren Alexios I Komnenos blev mest känd för sin förföljelse av rörelsen. Han lät bränna bogomilledaren Basileios den läkaren på bål i Konstantinopel år 1118. Anna Komnene dotter till kejsaren dokumenterade händelsen i sin krönika Alexiaden. Serbien blev nästa land där rörelsen fick stort fotfäste under 1100- och 1200-talen. Stefan Nemanja den serbiska statens grundare förföljde aktivt bogomilerna. Bosnien blev rörelsens mest framgångsrika utbredningsområde under hela medeltiden. Bosniska kyrkan eller Crkva Bosanska räknas av många forskare som bogomilsk. Den fungerade som Bosniens nationalkyrka från 1100-talet till osmansk erövring 1463. Vilka är då rörelsens troliga arvtagare i västra Europa?

Katarer och Nicetas 1167

Rörelsens troliga arvtagare i västra Europa är de berömda katarerna eller albigenserna i Frankrike. Katarerna uppstod i Languedoc-regionen i södra Frankrike från 1140-talet. Bogomilska missionärer från Bulgarien påstås ha rest till Frankrike under 1100-talet. Konciliet i Saint-Felix år 1167 leddes enligt vissa källor av bogomilsk biskop Nicetas. Nicetas reorganiserade där den katarska kyrkan med biskopssäten i flera städer. Katarernas dualistiska teologi visar tydliga likheter med bogomilernas lärosystem. Båda förkastade Gamla Testamentet och materiella sakrament av samma orsaker. Båda hade en inre cirkel av fullkomliga och en yttre cirkel av troende. Påven Innocentius III utlyste det albigensiska korståget år 1209 mot katarerna. Korståget varade i tjugo år och avslutades med Paris-fördraget 1229. Den siste perfekti Guillaume Belibaste brändes på bål år 1321. Hur ser då moderna källor ut?

Obolensky och Stoyanov

Moderna källor om bogomilerna domineras av flera akademiska standardverk från 1900-talet. Steven Runcimans The Medieval Manichee från 1947 var den första moderna stora översikten. Dimitri Obolensky publicerade The Bogomils år 1948 vid Cambridge University Press. Hans verk räknas fortfarande som standardarbete inom området. Yuri Stoyanovs The Other God från 2000 ger modern syntes av forskningsfältet. Boken utforskar dualismens historia från Zarathustra till bogomilerna. Janet och Bernard Hamilton publicerade Christian Dualist Heresies år 1998. Verket innehåller engelska översättningar av primärkällorna inklusive Cosmas Treatise. Cosmas Treatise mot bogomilerna från 970-talet är första kända källan. Den skrevs av bulgariska prästen Cosmas och bevarats i medeltida handskrifter. Euthymios Zigabenos Panoplia Dogmatica är bysantinska huvudkällan. Hur kan en intresserad själv närma sig denna tradition?

Vägar in i dualismens skugga

Att närma sig bogomiltraditionen kräver studier av primärkällor och moderna översiktsverk. Dimitri Obolenskys The Bogomils från 1948 är fältets klassiska standardarbete på engelska. Yuri Stoyanovs The Other God från 2000 är mest tillgängliga moderna översikten. Steven Runcimans The Medieval Manichee från 1947 ger bredare kontext. På svenska finns Bertil Nilssons Den medeltida världen som ger viss bakgrund. Resor till Bosnien för att se stećci-gravstenarna kan ge personlig kontakt med arvet. UNESCO-skyddade platser finns i Bosnien, Kroatien, Serbien och Montenegro. Stari Most-brons stad Mostar har goda exempel av medeltida bogomilsk konstform. Frågor om materians natur, kropp och själ och andlig befrielse kan väckas. För sådana stunder kan ett samtal med ett medium över telefon ge personlig spegling. En sådan stund kan placera bogomiltraditionens budskap i ett personligt sammanhang.