Det finns broar som byggts av kärlek, av tid och av tålamod. Broar du gått över hundra gånger, ibland barfota och blödande och ibland med hopp i blicken. Men du har också vänt tillbaka om och om igen.
Kanske har du märkt det nu, att du går i cirklar? Samma typ av relation, samma smärta i olika kroppar, samma nej, som du försöker förvandla till ett ja, eller samma svek du försöker förstå istället för att lämna och vet du? Det är dags att stanna upp, se dig omkring och känna efter, Vilken bro går du ständigt tillbaka över, fast du vet att det aldrig för dig framåt?
Kanske är det dags att tända elden, att medvetet säga: “ Det här för mig inte längre hem. Det här får mig att glömma vem jag är. ”
Vi lär oss att förlåta, att förstå, att kämpa och ja, det är vackert, men ibland blir det vackraste du kan göra att välja dig själv. Att låta en bro brinna, att låta det vara slut, inte för att vara kall, inte för att du inte älskar, utan för att du inte längre vill glömma vem du är.
När du slutar gå i cirklar, hittar du stigen. När du inte längre vänder om, visar universum nya vägar. Så ta ett djupt andetag och låt det gamla brinna i kärlek, i ärlighet och i kraft. Du förlorar inget du verkligen behöver, du återvinner dig själv.
