När jag sitter vid skrivbordet har jag kanske 5 meter fram till skogsbrynet. Tittar på höga tallar, granar och björkar – en riktig “ blandskog”. Det är tidig vår men här och där ligger fortfarande en hel del snö. Livet på marken med små gnagare och fåglar sätter igång fantasin. Jag tänker på älvor, skogsrår, huldror, vättar och andra små och stora varelser som kanske lever där i skogen i en parallell värld. Ibland verkar träden nästan ta människogestalt. Kanske tid att bli trädkramare.
Just den här tiden slutet av mars och ända fram till Valborg är en magisk tid, som gjord för ritualer och manifestationer. Vackra eldar utomhus tillhör också det jag uppskattar allra mest. På fredagarna sänder jag ju alltid distanshealing med ärkeänglarnas hjälp, också gärna vid en stor eld utomhus, kanske lite mindre än på Valborgsmässoafton, när jag riktigt slår på stort med min brasa.
I brasans sken får jag ofta också illusionen av små hjälpsamma väsen runtomkring, så det är kanske inte bara änglahjälp. Min hund verkar se både det ena och andra.
Olika djur brukar dyka upp där jag bor, men det känns som om här gömmer sig så mycket mer – jag kan ibland till och med se min hund titta alldeles fascinerad på något som jag inte ser. Han gläfser och viftar på svansen, men jag ser ingenting, även om han tittar på mig igen, sen igen på “ ingenting”, som om han vill säga… ” men ser du inte” ?
Innerst inne önskar man sig en sagoskog, typ den i sagorna av Elsa Beskow, speciellt då i Tomtebobarnen, med dess små tomtar och troll. Med små hus och riktiga skogstroll, som hjälper till och vaktar. I bygden där jag bor finns också en massa historier om “ småfolkets” hyss på både gott och ont, så kanske jag upptäcker något en vacker dag.
Med ljus och kärlek från silvertrollet Laura
