Det gick fort i år – sommaren bara flög förbi. Nu känns det ibland som om is-drottningen knackar på. Några kalla nätter har vi redan haft och i slutet av månaden ställer vi tillbaka klockan till kommande vinter. Det svider varje år – kanske värst i november när allt är ett enda mörker från 3 på eftermiddagen till 8 på morgonen. Kanske överdriver lite, men det känns så. Brukar kännas bättre i december när julbelysningen kommer upp.
Himlen täcks av fåglar som lämnar landet – riktning söderut. Jag börjar i tid be till ärkeängeln Raquel, isens och snöns ängel, som kan skydda oss från kylan om den tar överhand. Hon är också en rättvisans och harmonins ängel som brukar dyka upp på lördagar, som en av lördagens ärkeänglar.
En annan ärkeängel som dyker upp på lördagar ibland är Gabriel, också han i isvitt, en en hoppets och kärlekens ängel som ger oss framtidshopp. Jag skulle vilja säga…. “ det blir vår om några månader igen”. Det som håller mig glad under vintern är levande ljus, hett te, varma sockar o tröjor och en bra bok att läsa under filten framför brasan. Mysigt kallar man det, när man inte fryser i kylan. Så… jag har varit på loppis och köpt yllefiltar.
Men än är vi inte där. Vi har dagar när vi kan njuta av blå himmel, blått hav och en sista runda i kanoten innan snön faller. När vi väl är där, mitt i vintern, brukar jag ha vant mig och uppskattar skidturerna.
Skridsko var aldrig en favorit, skulle behövt en tjock kudde där bak för att undvika “ fallskador”. Konstigt, för jag var skolmästare i slalom. Men jag tyckte inte om skridskor och ni vet det där med tankens kraft. Tänker jag “ kan inte” blir det så, med slalom var min tanke ” jag kan, jag gillar” och det blev så.
Med ljus och kärlek från Laura
