Efter allt fallit samman så blir templets väktare kungar i underjorden, dessa väktare kommer att representera de 3 historiska tidsåldrarna religioner. Dessa tidsåldrar har blivit mindre och mindre lysande.
I det färdiga templet skall de hedras, men det är färjekarlen ( vishetsläraren), som är präst.
Den livgivande skaparguden (Demiurgen) visar vägen med sin lykta men även med hans hjälp så behöver finna vägen själva, han lyser bara upp stigen
Som hjälp får han av sin fru ( kärleken), denna kvinna älskar honom oavsett ålder. Utan att få ett tack så har hon offrat sin i hand i tidens flod.
Med förnyad kraft i slutet kommer kärleken att hjälpa visheten att skapa detta tempe
Människans tidsande som med trög dumhet förmörkar solens ljus, gestaltas som en jätte. Denna stora jätte blir mot slutet det som den passar bäst för.
Sedan blir det en Kronos/Saturnus gestalt som kommer att visa tiden på ett stort solur. Detta solur används för att tjäna upplysningen utan att förmörka den.
Som ni kanske förstår så är denna “ Sagan” bly tung att läsa för oss läsare i dag. “ Sagan ” är full av metaforer dom är svåra att förstå.
Denna berättelse kan jämföras med en Kafka roman och ni som tex läst Kafkas processen vet hur tung den ät…
