Rädslan för att bli lämnad och sviken är en av de djupaste skuggorna vi kan bära inom oss. Det är som ett eko från tidigare liv, barndomens sår eller smärtsamma erfarenheter som skapat ett mönster i själen. När denna rädsla får fäste, börjar den att styra våra handlingar och tankar, omedvetet skapar vi en självuppfyllande profetia där vi nästan driver bort dem vi älskar, i ett desperat försök att skydda oss själva från den förväntade smärtan.
Spirituellt sett är detta en spegel som universum håller upp framför oss. Den visar oss vad vi behöver läka, vilka sår vi måste våga möta och omfamna. En person som bär denna rädsla tenderar att klamra sig fast, ifrågasätta kärlekens äkthet eller kanske till och med dra sig undan innan någon annan hinner lämna dem.
För att bryta detta mönster behövs mod. Mod att våga stå i sin egen kraft, mod att tro på sin egen värdighet och mod att lita på att kärlek, i sin renaste form, inte är något man kan tvinga fram eller kontrollera. Genom meditation, självrannsakan och kontakt med sina guider kan man börja läka dessa sår.
Kom ihåg, universum lämnar oss aldrig. Ljuset inom oss är alltid närvarande och när vi lär oss att lita på det, kommer också rädslan att sakta lösas upp.
