Efter att ha accepterat att själen är trött. kommer ofta nästa fråga; Vad gör jag nu?
Det spontana svaret i vår värld är nästan alltid, förändra något, hitta en metod, gör en plan.
Men själen fungerar inte så.
När själen är trött längtar den inte efter lösningar. Den längtar efter närvaro.
Mindre tolkning och mer tillåtelse. En trött själ behöver inte bli analyserad.
Den behöver få existera utan att bli ifrågasatt.
Att sluta fråga; Varför är jag här?
Och istället säga; Det är okej att jag är här just nu?
Det enkla tillåtandet kan vara mer läkande än tusen insikter.
Stillhet utan krav. Stillhet är inte samma som meditation. Ibland räcker det att sitta med en kopp te utan att förbättra sig själv. Själen vilar när den inte måste utvecklas, förstå, bli bättre eller vara ljus.
Den vilar när den får vara hel, även i det ofärdiga.
Sanning även när den är otydlig. När själen är trött blir vi ofta mer känsliga för det som inte stämmer.
Relationer, roller eller förväntningar. Du kanske inte vet vad du vill längre. Men du vet ofta väldigt tydligt vad du inte orkar bära.
Att lyssna på den gränsen är själens form av självkärlek.
Långsamma ja och tydliga nej. Själen behöver utrymme. Och utrymme skapas ofta inte genom stora beslut, utan genom små justeringar.
Ett nej till den som dränerar.
Ett långsamt ja till det som känns sant, även om det är oklart.
Tempot är viktigt här. Själen öppnar sig inte under press.
Tillit till det osynliga arbetet. Mycket av själens arbete syns inte utåt. Det ger inga snabba resultat, inga tydliga kvitton.
Men något sorteras, intregeras och fördjupas.
I efterhand brukar vi se det; "Det var där något skiftade".
Om din själ är trött just nu, vill jag påminna dig om detta; Du är inte tom. Du är i ett mellanrum.
Och mellanrum är heliga platser. Det är där gamla lager faller av och nys rötter börja växa.
Själen vet när det är dags att röra sig igen. Tills dess räcker det att du stannar.
Lysssnar.
Andas.
Spiritualism
