Ibland kan det vara härligt att fantisera och låta tankarna gå sina egna vägar. Låta dem flyga som flyttfåglar på väg mot sydliga breddgrader. Fantasierna kan ibland vara riktiga små “ lyckotrippar” om de bara får utvecklas – men såklart ska de inte få ta över. Är som allt annat, inom vissa ramar är det bra. Kanske som en “ lyckomeditation” på en kvart, när vi föreställer oss det underbaraste och låter den lilla lyckougglan inombords flyga fritt!
Lycka är väl något vi alla strävar efter och har som ett mål. Det viktiga är bara att vi inte glömmer att leva och njuta på vägen dit. Som en klok människa sa “ Det är vägen som är resan värd”. Vi ska ta vara på allt det härliga i vardagen, medan vi samtidigt försöker uppnå ett mål.
När vi växer upp har vi alla våra olika drömmar. En del av oss behåller samma dröm, men landar någon annanstans i sitt yrkesval. Möter kärleken på andra sidan jordklotet eller satsar helt på karriären. Det är viktigt att vi inte tappar vår andlighet på vägen. Vi har vår intuition, våra känslor – den omtalade magkänslan som dyker upp. Kontakten till vårt viktiga undermedvetna, som låter oss välja rätt väg. Om vi lyssnar.
Tiden går så fort, snabbare för varje år tycks det. Desto mer värdefullt kan det tyckas vara, att inte förlora kontakten till sin inre kärna, utan då och då sätta sig ner och känna efter. För mig ger det mycket att lägga kort, ta fram kristallkulan och mina kära runor, som hjälpt mig många gånger. Att titta in i elden från levande ljus eller en brasa och känna doften av rökelse gör mig lugn och jag känner de energier, som redan farmor och mormor pratade om. Jag vet och känner – vi är inte “ nypoppade” digitala varelser, utan människor med själ och arv sedan årtusenden.
Vi lever i en tid när allt går rasande snabbt, nyheter, digital uppkoppling och allt blir mer globalt. Man undrar hur utvecklingen kommer att fortsätta – gå i raketfart. Det finns fortfarande äldre i vår omgivning, som inte hade TV när de föddes och nu kommer nya sensationella utvecklingar eller uppfinningar varje dag. Qvo vadis? Vart går du?, sa man redan under romarriket. Och nu – vart går vi? Kanske kan stjärnorna berätta!
Med magiskt ljus och kärlek från Laura
