Det finns en plats där gränsen mellan vår värld och något större, något mer, suddas ut. Det är inte bara i drömmarna eller när vi dansar under stjärnorna, utan mitt i vardagen, när vi plötsligt stannat upp och känner vinden smeka huden, hör lövens viskningar, eller när hjärtat bultar i takt med trummans rytm.
Det är där i mellanvärlden, som drömmar vaknar till liv.
Jag brukade tro att denna plats bara fanns i sagor eller i de gamla berättelserna som mormor viskade om. Men med tiden började jag förstå att den var närmare än jag någonsin trott. Mellanvärlden är här och nu, det är där vi möter våra guider, där vi hämtar kraften från våra rötter, där vi låter vår själ andas och påminner oss vem vi egentligen är.
Ibland när jag sitter med korten, ser jag glimtar av denna plats. Kortens bilder öppnar dörrar till det dolda, till visdomar som bara väntar på att vi ska våga lyssna. När trumman slår blir slöjorna tunnare. Den där dansande elden inom mig, den som jag ibland försöker tysta, flammar upp och påminner mig om att jag är en del av något mycket större.
Det är här, i mellanvärlden som våra innersta gåvor bor, de som bara väntar på att få lysa genom oss. Jag tror att vi alla bär på nycklar till denna plats. Kanske är det din röst, dina händer eller din blick som kan öppna den dörren. Kanske är det just nu som den platsen kallar på dig.
