Det finns en plats som inte syns med ögonen men som känns i hjärtat, en plats där tiden inte är linjär, där färgerna pulserar annorlunda och där våra själar ofta viskar i symboler snarare än ord. Denna platsen kallas för det astrala och många av oss har redan varit där, utan att riktigt förstå det.
Kanske i en dröm som var mer verklig än verkligheten, kanske under en trumresa, där landskapet skiftade precis när du började förstå det eller i stunden mellan sömn och vakenhet, när du kände att du var både i kroppen och någon annanstans.
Det astrala är inte bara en annan värld, det är en dimension av energi, känsla och medvetande. Hit reser våra själar när kroppen vilar, här söker vi svar, möter guider och ibland våra egna skuggor. Det är en plats där inre sanningar blir yttre landskap och där det undermedvetna kan tala genom symboler, djur, rörelser, ljus eller ljud.
Den astrala kroppen, själens fordon
Många andliga traditioner menar att vi inte bara har en fysisk kropp, utan också en astral kropp, ett energihölje som kan lämna kroppen och färdas vidare. När vi drömmer, mediterar djupt eller gör en trumresa, är det den delen av oss som reser. Den bär med sig vår medvetenhet, vår vilja, vår känsla av jag, men lämnar kvar det fysiska.
Vad händer i det astrala?
I det astrala kan du:
Det är ingen slump att trummans rytm, andningen i meditation eller ett tillstånd av kärleksfull närvaro öppnar dörren dit. Du måste inte kunna allt, du behöver bara vara villig att lyssna och ta emot.
Men är det farligt?
Nej, inte om man går in med respekt, närvaro och en klar intention. Ditt hjärta är din kompass. Guiderna följer med dig och även om du ibland stöter på skuggor eller röriga drömbilder, är det ofta bara det som vill helas och förstås. Det astrala är som en spegel och ibland behöver du våga se det som reflekteras, men du är aldrig ensam i det.
