Om ni tyckte de tidigare kvinnorna var ruskiga så kan det inte jämföras med Lamian. Denna gestalt var ena stunden ande och i andra stunden en person. Hon ser ut som en vampyr och jagade både ynglingar och barn.
John Keats har gjort en romantisk tolkning av henne men detta under de senaste seklerna. Han var en central figur inom den engelska lyriken. Med början av en dikt om henne runt 1819. Efterspelet blev att flera konstnärer tävlade om att gestalta henne bäst på sina dukar. Ett romantiskt skimmer är hennes gestaltning på dessa tavlor.
Men sanningen är att hon för två millennier sedan satte skräck i folket. Om vi lyssnar på tolkningen av Ovidius så kunde hon inta en fågelsgestalt och dricka enbart barnblod.
Hon finns också i den grekiska mytologin men som en nordafrikansk prinsessa/drottning som guden Zeus blir förälskad i och hon ger honom ett barn.
Hera som är hustru till Zeus blir så arg och svartsjuk över detta snedsprång att hon lägger en förbannelse över kvinnan.
Vad förbannelsen innebär varierar i alla myter. Ibland så drivs Lamia att döda sina egna barn, men i samma historier så är det Hera som mördar dom. Oavsett myt om hur barnen dör så är slutet detsamma och det är att Lamia blir avundsjuk och galen. Och pga detta så rövar hon bort och dödar andras barn.
Det sägs också att Hera förvandlar Lamias skönhet till fulhet och nedkallar sömnlöshet över henne.
Men Zeus får veta detta och försöker mildra hennes förlust genom att skänka henne skönhet igen och förmåga att byta sin skepnad. Men också låter henne kunna plocka ut sina ögon för att få sömn.
