Att omfamna sin inre häxa handlar inte om hattar, kvastar eller fullmånenätter, det handlar om att våga stå i sin egen kraft utan att be om ursäkt. Det är den där delen av dig som alltid vet, som känner innan tanken hinner ikapp, som viskar "det här är rätt för mig", även om världen runt dig tycker något annat. Den inre häxan är inte dramatisk eller farlig, hon är jordad, intuitiv och helt ointresserad av att spela liten för att göra andra bekväma.
När man börjar släppa fram henne märker man att livet förändras på små sätt först, man säger nej lite tydligare, man säger ja lite modigare och man slutar förklara sig. Man börjar lita på sina känslor, sina tecken och sina drömmar. Det är som att man långsamt kliver tillbaka in i sin egen kropp och tänker "just det, det är så här jag känns."
Den inre häxan är också kreativitet, humor, eld och integritet. Hon är den som vet när du behöver vila och när du behöver resa dig, hon är den som känner när något är fel, även om du inte kan sätta ord på det och hon är den som påminner dig om att du inte behöver vara perfekt för att vara magisk.
Att omfamna henne är inte att bli någon annan, det är att komma hem till den du alltid varit, innan världen lärde dig att tvivla på dig själv. Det är att välja din egen väg, din egen rytm, din egen sanning och det är kanske den mest kraftfulla magi som finns.
Häxkonst
