Den 2 februari lyser fullmånen starkt på vinterhimlen. En fullmåne som inte ber om försiktighet utan om ärlighet.
Detta är en fullmåne i lejonets tecken, och det känns i hjärtat mer än i tanken. Lejonet vill synas, inte för bekräftelse. Det vill bli sedd i sin sanning. I sin värme. I sitt mod att vara sig själv fullt ut.
För mig väcker den här fullmånen en fråga som inte går att ducka för:
Var i mitt liv håller jag tillbaka mitt ljus och varför?
Fullmånen handlar alltid om kulmen, om insikter som inte längre går att ignorera.
Men när fullmånen står i lejonet riktas ljuset rakt mot hjärtat, självkänslan och det kreativa uttrycket.
Det som kommer upp nu handlar om längtan efter att bli uppskattad. Sorg över tystat sig själv för att passa in.
Modet att stå kvar i sitt ljus, även om det skaver för andra.
Jag märker hur känslor bubblar upp snabbare än vanligt. Stolthet blandas med sårbarhet. En påminnelse om att verklig styrka inte är att aldrig tvivla. Utan att våga visa hjärtat ändå.
Lejonets energi är varm, generös och skapande. Den här fullmånen vill påminna oss om att vi inte är här för att krympa. Vi är här för att leva med hjärtat.
Men lejonet avslöjar också var vi söker yttre bekräftelse istället för att ge den till oss själva.
Fullmånen kan därför kännas konfronterande.
Var ger jag bort min kraft?
Vems applåder väntar jag på?
Vad skulle hända om jag valde mig själv fullt ut?
Det är inte alltid bekväma frågor. Men de är befriande.
Fullmånen den 2 februari ber dig inte att förändra allt.
Den ber dig att hedra det som redan brinner inom dig.
Lägg handen över hjärtat och fråga; vad längtar mitt hjärta efter att få uttrycka?
Var behöver jag stå upp för mig själv? Vad är jag redo att släppa för att leva mer sant?
Tillåt känslorna att få ta plats. Tillåt ditt ljus vara synligt.
För världen behöver inte mindre av din eld. Den behöver mer.
Alternativt
