På väg genom dimman i gryningen känns det som om andligheten genomsyrar skogen, som om andra världar vore nära. Växter som legat under snön verkar ha blivit konserverade på något sätt och ser riktigt fräscha ut. Mellan träden viskar tysta toner från vinden och det låter som om någon vill vidarege viktiga meddelanden mellan den synliga och den osynliga världen.
På något vis kommunicerar vi med andlig medvetenhet och själar som befinner sig i en övergång, kanske en kär anhörig eller ett älskat husdjur. Spiritualismen är inte så strikt utan här gäller personlig övertygelse och vårt undermedvetna som kontakt mellan världar. Själslivet är vår egen inneboende ande, som vid behov tar hand om vårt djupaste inre. Jag upplever det inte som att vi kan småprata med de som finns där någonstans, men känner ofta att de tar kontakt och meddelar det de vill ha vidareförmedlat. Alltid på deras egna villkor.
Det känns, som att det går lättare när anden hittat sin plats. Ibland kommer kontakt vid rätt konstiga tider. Som att någon dyker upp just när åskan går, medan någon annan ofta tycks finnas vid vatten. När en viss person dyker upp hör jag alltid musiken från Sailing i bakhuvudet. Då vet jag att han är nära. Känns också, som att vi ofta har en beskyddare eller rådgivare vid vår sida. Men som sagt på deras villkor. Ibland kan det dröja några försök innan kontakten uppstår.
Med kärlek och andligt ljus bakom skuggor
Spiritualism
