Att börja skriva om ondskans tid är gumman i skogen som första punkt.
För de flesta av oss i Europa har den gumma faktiskt varit mallen för hur en häxa är. Redan som barn hör vi talas om henne, i sagans värld så dyker hon upp i de flesta barnböcker. Vilket innebär att vi inte kommer glömma henne.
Jag menar den hemska beskrivning som finns på en häxa är gammal, ful, lögnaktig, ond, isolerad och boende ensam långt i den djupaste skogen. En magisk stuga där hon mumsar i sig barnkött. Och hon flyger på sin kvast till blåkulla eller om det är i Tyskland så är en resa till Blocksberg.
Denna typ av beskrivning är mycket äldre än bröderna Grimms historier. I vår världsdels folklore är de vanliga kannibaliska häxor.
I den ryska folkloren så heter häxan Baba Jaga, hennes utseende är skräckinjagande och en äldre kvinna som bor i en skogshydda, byggd på hönsben. Folket som har oturen att möta Baba Jaga kan antingen bli hjälpta eller krossade. Hennes mest framträdande drag är att hon äter barn.
I den engelska folkloren så kallas hon för Black Annis och hon är en häxa med järnklor och aptit på barn. De sägs att hon hemsöker bygderna runt Leicester, boende i en grotta i Dane Hills, dold bakom en stor ek. Och det säga att de som får se en skymt av henne bör passa sig.
I äldre tider så var det vanligt att föräldrar varnade barnen om de inte var snälla så skulle hon komma och ta dom och äta upp dom.
Och jag tror att vi alla nån gång har fått en liknande varning om vi inte är snälla som barn.
Helt bisarrt och totalt onödigt men det folk är rädda för blir alltid ett hot.
