Under helgen den 3–4 april 2026 lever de fornnordiska traditionerna upp på flera håll i landet när Disablotet firas för att ära diserna, de kvinnliga gudomligheterna, anmödrarna och ödesmakterna. Firandet inleds fredagen den 3 april i de småländska skogarna, där blotlaget Draupnir samlas för en stämningsfull ceremoni djupt rotad i lokal naturlyrik. Disablotet var ursprungligen en av de viktigaste hedniska högtiderna i det förkristna Sverige och omnämns i isländska sagor som en central händelse i svearnas religiösa liv, då offer frambars för att säkra god årsväxt och fred under det kommande året.
Lördagen den 4 april fortsätter högtidlighållandet vid de historiska kungshögarna i Gamla Uppsala. Här arrangeras ceremonin av samfund som Samfälligheten för Nordisk Sed och blotlaget Ymer, på en plats som i över tusen år har varit ett andligt centrum för Norden. Själva firandet i modern tid förenar historiskt arv med nutida andlighet; deltagarna samlas i en ring kring en rituell eld där man åkallar makterna genom verser och skålar. En central del är att dela ett horn med mjöd eller äppelmust, där en del av drycken spills ut på marken som ett offer till jorden, vilket symboliserar kretsloppet mellan människa och natur.
Traditionen med Disablot har också en stark historisk koppling till Distinget, den marknad och det ting som hölls i Uppsala i anslutning till ceremonierna. För dagens utövare, oavsett om det sker i Smålands tysta skogar med Draupnir eller på Uppsalas öppna slätter med Ymer, handlar helgen om att återknyta kontakten med sina rötter. Genom att hedra anmödrarna och de osynliga krafter som bär livet vidare, välkomnar man medvetet vårens återkomst och den livskraft som nu vaknar i marken.
Allt Gott!
Religion och mytologi
