Kallas den sammantagna libidon från vårt tidigare liv. Ett väsen som är vårt egna inre väsen.
Har jag mött detta väsen eller som mitt möte med väktaren?
Ja på sätt och viss kan jag väl säga, mötet kom i en vision, vid ett av mina vak jag hade i unga år. Jag jobbade som undersköterska på äldreboende och jobbade extra som nattvak, vilket innebär att jag satt vid och tillsammans med de människor som var påväg att sluta sin tid på vår jord. De som helt enkelt inte skulle få vara ensamma vid livets slut.
Döden kan vara vacker men i mitt möte med väktaren så var min vision att väktaren visade sig i en annan gestalt än dödens ängel. Den var mörk och mäktig, liknade ett svart skynke, ca 2 meter ovan oss. I mitt inre tänkte jag att nu är det Lucifer som skall hämta, jag fick något av panik och kände så stor ångest, det är svårt att sätta ord på det.
I min vision så reste jag mig upp för att nå skynket och dra undan det. Jag hade ett hopp att det var nån annat än Lucifer. Medans skynket åkte ner på golvet så var det helt tomt innanför, jag tittade mig om i rummet och det fanns absolut inget runt omkring oss.
Väktaren består av tomhet pga att ljuset i våra astralkroppar ( våra drömmar och fantasier), detta skimrande mörka ljus kommer från vår inre själ. Men så länge vi bär med oss väktaren så uppfattar vi meningen att något är utanför oss själva.
Nån mening som vi måste bli eller uppfylla vårt liv för att bli hela.
