I tidigare inlägg så skrev jag om min dotters förmåga och känslighet för andra sidan men i detta så tänkte jag skriva om min uppväxt och hur man såg det på 70-talet om barn hade speciella förmågor.
I min familj så var det ju helt ok att prata om spöken och tro på spöken, min mamma hade också de förmågor som jag också har men även om det verkade vara helt ok att tro på andra sidan så var det ändå ett hysch hysch att öppet tala om det.
Dock var det väldigt öppet och naturligt att skrämma alla barn med diverse spökhistorier, det var ok att ge barn mardrömmar och rädslor men att ge barnen positiv feedback när de verkligen kunde se och känna spöken så var det snålt med det.
Tyvärr så är det så samhället har sett ut och ser ut om än mer idag. ALLA skall vara så himla korrekta och normala. Men vem säger att normalt är normalt?
INGEN! Och du bör tänka positivt och omfamna dina förmågor och du är speciell, vill alla är speciella, vi alla delar samma moder jord.
Och som sagt det är deras förlust om det inte når fram till oss på andra sidan spegeln, vi är många och vi är och förblir starka tillsammans.
Jag är du och du är jag…
