Förstå ditt inre barn

Det inre barnet bär ofta på de känslor, behov och sår som formades tidigt i livet och som fortfarande påverkar hur vi tänker, känner och relaterar till oss själva som vuxna. När gamla erfarenheter får ligga kvar utan förståelse kan de skapa mönster av självtvivel, oro och längtan efter trygghet, men de kan också bli en väg till djupare självkännedom. Genom att närma sig det inre barnet med värme, ärlighet och tålamod går det att förstå varför vissa reaktioner återkommer och varför vissa behov känns så starka. Det gör ämnet både berörande och viktigt. I mötet mellan barndomens avtryck och vuxenlivets ansvar öppnas en möjlighet att skapa större inre lugn, starkare självkänsla och en mer varsam relation till sig själv.

När barndomen dröjer kvar

Alla minns vi väl sommarloven från barndomen om inget annat, allt var möjligt, det fanns inga gränser, varje dag man vaknade var ett nytt äventyr, gränslöst. Men hur är det nu för dig, har den känslan bleknat eller helt försvunnit kanske, och ersatts av plikter, måsten, åtaganden, var är ditt inre barn. Numera känner du att du hålls tillbaka, av både det ena och det andra, du känner inte att livet blev som du en gång tänkt dig, du lever inte det livet du drömde om att leva. Men inte bara det, du känner att du sitter fast, saker och kanske personer, håller dig tillbaka. Och du har också tankar på om du verkligen förtjänar lycka.

Vad hände

De flesta av de svårigheter som vuxna upplever i sina liv, som jobbiga relationer av olika slag, finansiella svårigheter av olika sorter, ett jobb som inte är det man drömde om, kanske också rent fysiska problem, sjukdomar och åkommor, allt detta kan faktiskt härledas till barndomen. Varenda människa har minnen från barnaåren, och de påverkar upp i vuxen ålder. Det kan vara större saker, förluster av olika slag, saker som ryckts ifrån oss. Det kan vara saker man utsatts för, våldsamheter eller övergrepp. Men det måste inte vara till synes stora händelser. Att ha känt sig otillräcklig på grund av kritik, eller inte ha blivit sedd, skadade ditt inre barn.

Vad kan man göra

Ett av de första stegen är att ens våga se på dessa minnen. Du minns allt i bakhuvudet, men när tankarna försöker komma fram och tränger sig på i det medvetna, då låter du det inte hända. Olika människor har olika sätt att knuffa tillbaka obekväma och smärtsamma minnen. Men gör inte det, saker som har hänt kan inte raderas, de måste accepteras för att vi ska kunna läka och gå vidare, för att bli en hel och harmonisk människa. Det är viktigt att försöka förstå hur saker i barndomen påverkat dig. Vad som också är viktigt att inse är, att inget var ditt fel den gången det hände. Men nu som vuxen kan du ta ansvar för att hela dig själv.

Hur går man vidare

Den mänskliga hjärnan är sådan att den har svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. Om du har dåliga tankar om dig själv av typen att du känner att du inte är värd att älskas, du förtjänar inte sann lycka, du kommer inte att lyckas, allt sånt blir till en ond cirkel, som försvagar, och ju mer försvagad en person blir, ju fler negativa tankar får han eller hon. Finn en metod som är rätt för dig att ge ditt inre barn all den kärlek det behöver och längtar efter. Uppmärksamheten som saknades i barndomen, tryggheten som inte fanns där i unga år, finn vägar ett ge det inre barnet det nu, allt du saknade under uppväxten.

Hur märks det inre barnet nu

Även om merparten av föräldrar gör sitt bästa utifrån sin kunskap och utifrån sina resurser, så förändras inte det faktum att just du kanske inte fick vad du exakt behövde under de åren. Vad du saknade då, under uppväxten, försvinner inte bara i vuxen ålder. Du är nu en vuxen person på utsidan, men inom dig saknar du samma saker du saknade för många år sen, omtanke, att bli omhändertagen, få uppmärksamhet, att någon annan tar över rodret när en svår situation uppstår. Kanske bär du på gamla känslor av att bli orättfärdigt behandlad, vara mindre värd, utanförskap. Kanske en svårfångad känsla av rastlöshet, som att något hemskt kan komma att hända när som helst.

Hjälp barnet

Det kanske låter konstigt, men i vuxen ålder är det dags att bli sin egen förälder. Bli den förälder för ditt eget inre barn du alltid saknade, föräldern du alltid drömde om att du hade haft som barn. Det inre barnet är som alla barn, det vill inte känna bördan av plikter, det vill ha äventyr, det vill leka, vara fritt och skapa. Vad som då blir ditt ansvar är att vara så som en förälder ska vara, guida och värna. Försäkra barnet om att de känslor hen har är helt ok, visa barnet hur det ska möta sin ängslan, istället för att låta farhågorna och rädslan styra hela livet på ett sätt som begränsar.

Att bli sin egen trygghet

Att förstå sitt inre barn handlar ytterst om att ge plats åt det som länge har burits i tysthet och att möta sig själv med större varsamhet. Gamla känslor försvinner sällan bara för att åren går, men de kan förändras när de blir sedda, förstådda och omhändertagna på ett nytt sätt. Det viktigaste att ta med sig är att den trygghet, kärlek och bekräftelse som en gång saknades också kan byggas upp senare i livet. Nästa steg blir därför att lyssna in sina återkommande reaktioner, upptäcka vilka behov som ligger bakom dem och öva på att svara med värme i stället för självkritik. När den processen får ta plats blir det lättare att stå stadigt som vuxen, utan att överge den känsliga del som fortfarande längtar efter närhet, lekfullhet och ro.