Vendelas telefonbyrå

Jag förlorade min far för en tid sedan, och även om jag har kommit till rätta med sorg och förlust, är det som om det fanns något olöst i mig som inte kunde släppa taget. Så när jag såg en annons för Vendelas telefonbyrå tänkte jag först att det inte var något jag verkligen trodde på, men det fortsatte att gnaga i bakhuvudet och till slut bestämde jag mig för att ge det ett försök. Kanske skulle ett helt annat perspektiv på sorg, ett nytt sätt att förhålla mig till min förlust och min sorg, hjälpa mig att finna klarhet i de många känslor som fortfarande mullrade inom mig. Jag har inget att förlora på att faktiskt testa.

En vänlig röst i telefonen

När jag ringde Vendelas telefonbyrå var det med fjärilar i magen, jag hade aldrig pratat med en spådam förut, och jag var inte ens säker på att jag trodde på sådana saker, för att inte tala om hela idén att prata med de döda, skulle det vara skrämmande? Eller skulle det kännas helt galet att prata med spådamen? Jag hade faktiskt mina tvivel och var nära att lägga på luren flera gånger medan telefonen ringde. Men jag stannade kvar på linjen och samtalet besvarades efter några ringningar. Damen som svarade hade en trevlig och varm röst och man kände sig genast välkommen in i samtalet. Jag presenterade mig och förklarade varför jag ringde och samtalet kom igång.

Positiv överraskning

När jag förklarade hur min situation såg ut och att mina känslor kring min fars död var olösta, att något hela tiden fyllde mig, sa hon att det faktiskt var helt normalt. Vi sörjer alla olika, men när vi förlorar någon vi älskar kommer det att finnas en del av vårt sinne, våra känslor och vårt psyke som har svårt att släppa taget. Det är därför vi sörjer för att vi blir lämnade och för att vi inte kan fullborda den berättelse vi vävde med den vi förlorade. Hon förklarade också att det ibland är den avlidne som håller fast vid den sörjande, att den avlidne kan ha något som aldrig blev sagt, något som gör att de inte kan släppa taget om de levandes plan och gå över till andra sidan.

Dags att koppla upp sig

Efter en stund kom ögonblicket då hon sa att min pappa faktiskt var redo att komma igenom och att han hade något på hjärtat, något han ville säga. Min hals snördes ihop, en del av mig både hoppades och fick panik på samma gång inför tanken på att få en sista kontakt med den pappa jag saknade så mycket. Hon tystnade en stund, och när hon talade igen var hennes röst på något sätt annorlunda, luftigare, och hon började tala om att min far älskade färgen gul, att den för honom symboliserade glädje och liv, och han dök upp i en helt gul joggingdräkt och log ett kärleksfullt leende mot mig. Jag kunde inte låta bli att le, för det var definitivt min pappa hon talade om.

Den gula joggingdräkten

Jag fick en klump i halsen och kände skrattet bubbla i magen för jag kunde föreställa mig honom i sin fåniga gula joggingdräkt, han hade älskat den dräkten, och älskat den ännu mer eftersom både jag och mamma himlade med ögonen och skrattade varje gång han bar den. Han såg fånig ut i sin kanariegula joggingdräkt, men samtidigt utstrålade han humor och kärlek när han hade den på sig. Det var hans typ av humor, att vara galen för att få andra att skratta. Jag bekräftade att jag mindes hans gula kläder, och hon fortsatte med att säga att han hade något att berätta för mig. Han ville tala om för mig att det var viktigt att jag kom ihåg hans humor, hans skratt och hans leende.

Kom ihåg glädjen i livet

Han sa till mig att han levde vidare i mig när jag skrattade, när jag kom ut ur mitt skal och visade världen mitt leende och min glädje. Det var där han levde vidare, där jag skulle kunna känna honom och minnas honom bäst, i min livsglädje. Och så länge jag inte vände ryggen åt den glädje som också levde i mig, skulle jag aldrig förlora honom. Anledningen till att han hade känts så långt borta var att jag var uppslukad av de sorgliga känslorna. Han sa till mig att det naturligtvis var okej att vara ledsen, men att jag inte fick glömma min naturliga livsglädje. Det var som om en sten föll från mitt hjärta och jag kunde andas friare. Jag kände mig mycket mer fridfull efter detta samtal.