
![[@title]](https://res.cloudinary.com/redhatholdings/image/fetch/w_900,h_519,c_fill,q_auto,f_auto/https://www.xn--splive-jua.se/uploads/agent_blog_dev/nr-relationen-inte-fljer-melodin.jpg)
Ibland tänker jag att en relation är som en gammal melodi, en sån där som sitter i kroppen, inte bara i huvudet. En melodi där hjärtat slår i takt med tonerna, där stegen går lätt och andetagen djupnar. Men ibland händer något, någon ändrar takten, en ton faller falskt eller så slutar den ene att sjunga.
Du märker det först i små saker, en rytm som inte längre passar dina steg, en ton som skaver, ord som inte landar och kanske försöker du justera, du ändrar din takt, tonar ner dig själv och hoppas att det skall klinga vackert igen. Men ibland går det inte, melodin har redan ändrat sig och det är inte säkert att du var med och valde nyckeln.
Kanske är det inte någon som har gjort fel, kanske har bara energierna bytt plats. Du är fortfarande du och den andre är fortfarande sig själv, men det som var ni är inte längre samma, melodin bär inte.
Det gör ont att erkänna, speciellt om du minns hur den en gång lät, du kan nästan höra den fortfarande, i ett skratt, i en doft, i ur era händer en gång hittade varandra utan att tveka. Men ibland är det just i tystnaden mellan tonerna vi hör sanningen. Där, i pausen, i mellanrummet.
























